.
Hej alla!
Laptopen jag har tillgang till ar gammal och sliten oh har inget svenkt tangentbord, darav den daliga stavningen. Dessutom var ja valdigt ivrig da jag skrev igar.
JAG AR BAST I VARLDEN OCH KLARAR PRECIS VAD SOM HELST.
Precis sa kanner jag faktiskt.
I och med mina dagar har som larare at Kinas engelsklarare har jag undervisat manniskor fran tva till sextio ar och allt, verkligen allt har gatt bra. Jag var valdigt osaker innan men det hela handlade om material och ovningar skulle racka till hellre an att jag skulle klara mig som larare. Jag ar mig sjalv och jag har roligt och jag vet att jag ar bra pa det har. Bra pa att ta plats i klassrummet, formedla, prata, forklara, engagera, fa dem att skratta.
Idag fick jag verkligen detta bekraftat da tre av lararna jag undervisar berattade att deras klasser verkligen tycker om mig och min lektioner! De gillar att jag ar annorlunda och de tycker jag sprider en harlig energi och skapar aktivitet i klassrummen. Dessutom sade de att de ser att jag har manga ideer och att de tycker om att lyssna pa mig.
HUR HAFTIGT AR INTE DET?!
Har kommer jag, outildad, relativt oerfaren, ung och svensk och spelar under rollen 'Kanadensisk Professor i engelsk undervisning med examen fran Nordamerika' och undervisar en massa manniskor som samtliga ar aldre an mig i deras eget yrke som de har utbildnig for. Nog for att jag inte far avsloja min riktiga identitet - det ar en kamp varje dag att forsoka manovrera bort personliga fragor. Jag vill ju att de ska fraga mig, vara nyfikna och ova sin engelska nar de verkligen har chansen. Men jag kan inte fejka min formaga att lara ut och formedla. Jag ar bra pa det har, pa riktigt.
MEN larare vill jag inte bli, jag vill mer, jag vill kunna paverka och skapa nya ideer pa en hogre niva an sa. Tank att tva dagar kan gora en sa stor skillnad for mig
Nu ska jag overvinna kylan i mitt badrum och ta en valbehovlig dusch. Imorgon ar min sista dag for pa kvallen kommer ordinarie larare - en femtioarig amerikan.
Jag vet inte var de hort de eftersom vi ine far avsloja nagot, men tva av mina studenter (eeeh, larare pa typ trettiofem) kom frm till mig efter lekionen idag oc fragade om det var ant att jag bara skulle stanna i tre dagar. Jag sade att jag inte visste.. kineiskt vis. De sade da att de ville ha kvar mig eftersom de tror jag har sa mycket mer att dela med mig av! Aaaaaaaaah, jag blev sa himla, himla glad!
Det ar dags att jag verkligen, utan att vara jag-har just-tagit-studenten-naiv, verkligen tror pa mig sjalv. Verkligheten vantar och detta ar en kansla som kan vara livsviktig att ta vara pa.
Woooohoooo!
Imorgon ar det julafton! Alltsa WHAT?! Tror forresten att jag ska skapa en e-mail address och ge till mina kinesiska lararstudenter..
.
tisdag 23 december 2008
måndag 22 december 2008
Anna, 20 ar fran Sverige, lar engelsklarare hur de ska lar ut engelska
.
Efter en lang franvaro tar jag nu upp mitt rapporterande. Igar kvall var jag saker pa att jag befann mig in the middle of nowhere, men nu vet jag att jag befinner mig i utkanten av mitt hemdistrikt Fangshan.
I onsdags var det helmysigt for jag och James traffades for en Starbucks vid Yonganli for at senare ta oss till Dongzhimen for annu en fika. I torsdags gjorde jag och Helen en tur i Fangshan centrum och senare kom prinsen. Torsdag och fredag agnade ag at att ha julpyssel med mina barn och forbereda infor nuvarande vecka.
Pa fredag eftermiddag akte vi ut till Prince Island Kindergarten for att se deras julshow- sa sjukt bra! Pa kvallen hade TTC julfest med supergod mat men jag akte hem ganska tidigt, James vantade hemma. Lordag blev en lugn dag och pa kvallen akte vi med line 10 och motte Jakob med flickvan pa hennes hotell for att ata middag. Efter att ha spenderat en hel del tid med boken Eat, Pray, Love hade jag ost cravings och fick detta tillfredstallt med ugnsbakad kalv med dubbla ostlager!
Sondag var ocksa lugn fram till klockan fyra da jag blev upp plockad av en Susan, en kvinna fran nagot kanadensiskt utbildningforetag som KK hade plocat ut mig till att arbeta for under tre dagar.
Nu sitter jag har som en av tre larare - det ar jag, KK ch en Anna fran Sibirien i Ryssland. Det ar sjukt.
Igar kvall blev vi tagna till en middag med en man de kallade Number 1 - big cheese inom typ utbildningsnamnden - inte helt klart, och nagra andra viktiga manniskor. Det var trevligt och superkinesiskt och otroligt mycket alkohol. Jag har tur som kvinna men i Kina ar man bara en riktig man om man kan dricka mycket och ta hand om kvinnorna.
Senare blev vi tagna ut i morkret med bil till vara bostader. Jag ar ersattare for en annan larare under de tre forsta dagarna sa jag ska inte stanna, men det som vi nu paborjat ar manad av traning for Fangshans engelsklarare.
Mitt rum ar splitternytt - eller ja, sa sa de i alla fall. Det ar alltid sa, allt ar nytt oavsett hur gammalt detar och hur daligt det fungerar. Det var svinkallt igar kvall och elen stangdes av och satte igang om vartannat hela natten.
Lektionsplanerna ar redan gjorda men det ar mycket planering att gora individuellt anda sa jag fick inte sa mycket somn i natt.
Imorse klockan sju gik jag upp for frukost, nar jag kom in i matsalen luktade det som i Haerbin - det vill saga inte sa gott. Men vi blir positivt sarbehandlade har sa var frukost var inte sa tokig. Klockan ni hade vi oppningceremoni med Number 1. Lararna satt pa sma pallar ndanfor var fint dekorerade scen da i tagde in till en pampiga musiken. Sedan holl alla viktiga manniskor tal ilket aven innefattade mig, sist ut var Number 1 so deklarrade att vi, alla tre, ar kanadesiska engelska experter och utbildade i nordamerika. Saledes innebar detta att jag ar en stor logn, jag hoppas det kommer halla i tre dagar!
Sa lange det ser bra ut...
Dar satt han, Number 1, pa sin hoga stol langt ovanfor de sma lararna pa sina pallar och dar kunde han i princip saga vad som helst. Man sageratt kineser kan vara otroligt rakt fram och arliga men arlighet ar nog den mest sallsynta egenskapen i det ar landet.
Folk bara tror pa det de hor fran vem som helst som star over dem eller har nagon slags maktposition. Man far aldrig ett rakt svar utan kineser gar alltid runt saker tills man forstar att det inte finns nagon som helst substans i vad de sager.
Dessutom lovar de alltd saker, skriver kontrakt och grejor, men man ska aldrig tro nagot innan man faktiskt far se det med egna ogon, sa ar det.
Det ar svart att forsta och jag kommer aldrig kunna forlika mig med deras satt att tanka.
Mina lekitioner idag gick forresten bra och jag tycker det ar roligt och spannande att kunna formedla min bild och mina asikter.Det ar lite som en show att vara larare och det ar ratt skoj. Men, detta ar alltsa engelsklarare. De gillar att mumla fram sina svar men knappt nagon vagar svara tydligt, det kanns som om de har otroligt lite tro till sig sjalva och vilket kvaver personligheter. De har maniskorna ar allt fran 25 till 55 ar men det kanns som att ha att gora med 14 aringar. De ar fantatiska nar de kommertill grammatik och skrift, men uttal och spontanitet ar inte alls pa den niva de borde vara.
Imorgon ska v prata om olikheter mellan brittisk och amerikansk engelska. Det kan bli intressant.
Ryska Anna fyller ar idag sa vi ska u och ata, tror jag, om de slapper ut oss..
Fantastiska frustrerande Kina.
Vem ar du?
.
Efter en lang franvaro tar jag nu upp mitt rapporterande. Igar kvall var jag saker pa att jag befann mig in the middle of nowhere, men nu vet jag att jag befinner mig i utkanten av mitt hemdistrikt Fangshan.
I onsdags var det helmysigt for jag och James traffades for en Starbucks vid Yonganli for at senare ta oss till Dongzhimen for annu en fika. I torsdags gjorde jag och Helen en tur i Fangshan centrum och senare kom prinsen. Torsdag och fredag agnade ag at att ha julpyssel med mina barn och forbereda infor nuvarande vecka.
Pa fredag eftermiddag akte vi ut till Prince Island Kindergarten for att se deras julshow- sa sjukt bra! Pa kvallen hade TTC julfest med supergod mat men jag akte hem ganska tidigt, James vantade hemma. Lordag blev en lugn dag och pa kvallen akte vi med line 10 och motte Jakob med flickvan pa hennes hotell for att ata middag. Efter att ha spenderat en hel del tid med boken Eat, Pray, Love hade jag ost cravings och fick detta tillfredstallt med ugnsbakad kalv med dubbla ostlager!
Sondag var ocksa lugn fram till klockan fyra da jag blev upp plockad av en Susan, en kvinna fran nagot kanadensiskt utbildningforetag som KK hade plocat ut mig till att arbeta for under tre dagar.
Nu sitter jag har som en av tre larare - det ar jag, KK ch en Anna fran Sibirien i Ryssland. Det ar sjukt.
Igar kvall blev vi tagna till en middag med en man de kallade Number 1 - big cheese inom typ utbildningsnamnden - inte helt klart, och nagra andra viktiga manniskor. Det var trevligt och superkinesiskt och otroligt mycket alkohol. Jag har tur som kvinna men i Kina ar man bara en riktig man om man kan dricka mycket och ta hand om kvinnorna.
Senare blev vi tagna ut i morkret med bil till vara bostader. Jag ar ersattare for en annan larare under de tre forsta dagarna sa jag ska inte stanna, men det som vi nu paborjat ar manad av traning for Fangshans engelsklarare.
Mitt rum ar splitternytt - eller ja, sa sa de i alla fall. Det ar alltid sa, allt ar nytt oavsett hur gammalt detar och hur daligt det fungerar. Det var svinkallt igar kvall och elen stangdes av och satte igang om vartannat hela natten.
Lektionsplanerna ar redan gjorda men det ar mycket planering att gora individuellt anda sa jag fick inte sa mycket somn i natt.
Imorse klockan sju gik jag upp for frukost, nar jag kom in i matsalen luktade det som i Haerbin - det vill saga inte sa gott. Men vi blir positivt sarbehandlade har sa var frukost var inte sa tokig. Klockan ni hade vi oppningceremoni med Number 1. Lararna satt pa sma pallar ndanfor var fint dekorerade scen da i tagde in till en pampiga musiken. Sedan holl alla viktiga manniskor tal ilket aven innefattade mig, sist ut var Number 1 so deklarrade att vi, alla tre, ar kanadesiska engelska experter och utbildade i nordamerika. Saledes innebar detta att jag ar en stor logn, jag hoppas det kommer halla i tre dagar!
Sa lange det ser bra ut...
Dar satt han, Number 1, pa sin hoga stol langt ovanfor de sma lararna pa sina pallar och dar kunde han i princip saga vad som helst. Man sageratt kineser kan vara otroligt rakt fram och arliga men arlighet ar nog den mest sallsynta egenskapen i det ar landet.
Folk bara tror pa det de hor fran vem som helst som star over dem eller har nagon slags maktposition. Man far aldrig ett rakt svar utan kineser gar alltid runt saker tills man forstar att det inte finns nagon som helst substans i vad de sager.
Dessutom lovar de alltd saker, skriver kontrakt och grejor, men man ska aldrig tro nagot innan man faktiskt far se det med egna ogon, sa ar det.
Det ar svart att forsta och jag kommer aldrig kunna forlika mig med deras satt att tanka.
Mina lekitioner idag gick forresten bra och jag tycker det ar roligt och spannande att kunna formedla min bild och mina asikter.Det ar lite som en show att vara larare och det ar ratt skoj. Men, detta ar alltsa engelsklarare. De gillar att mumla fram sina svar men knappt nagon vagar svara tydligt, det kanns som om de har otroligt lite tro till sig sjalva och vilket kvaver personligheter. De har maniskorna ar allt fran 25 till 55 ar men det kanns som att ha att gora med 14 aringar. De ar fantatiska nar de kommertill grammatik och skrift, men uttal och spontanitet ar inte alls pa den niva de borde vara.
Imorgon ska v prata om olikheter mellan brittisk och amerikansk engelska. Det kan bli intressant.
Ryska Anna fyller ar idag sa vi ska u och ata, tror jag, om de slapper ut oss..
Fantastiska frustrerande Kina.
Vem ar du?
.
torsdag 11 december 2008
Kinesisk logik (?)
.
Jag fick nyss ett meddelande på en liten papperslapp bestående av kineiska tecken. Tydligen var de sista en viktig rektors namn.
Efter att på knagglig engelska fått fram vad det mesta betydde kände jag mig som ett stort frågetecken. Jag ska från den 22 december till och med den 24 december träna engelsklärare på en förskola, någonstans. Jaha, men okej. Säger vem? Vem har ansvaret? Vilken tid? Vad ska jag lära ut? Var?
Inga detaljer, ingenting.
Alla mina assistenter började som vanligt föra vad som kändes som världens längsta diskussion på kinesiska. Great. Till slut visade sig att förskolan är Prince Island där Jakob och Helen arbetar och att det förmodligen är min organistation som har ansvaret.
Nästa fråga; Varför vill de ha mig? KK har hur mycket erfarenhet som helst och talar en hel del madarin så han vore det logiska valet. Och Helen och Jakob är ju där och har varit där sedan vi kom!
Jag undervisar inte förskoleklasser, med undantag för den gången då jag hade två åringarna då KK inte kunde infinna sig. Och det kändes förresten som en show off för föräldrarna som mest var förundrade över mitt blonda hår och hur vacker, piao liang, jag var. Allt handlar om prestige.. as long as it looks good.
Jag skrev en lapp med frågor - frågor om saker jag borde fått svar på genom meddelandet. Förhoppningsvis kan jag få lite klarhet men förmodligen kommer de inte hända då kineser tenderar att svara med en massa nonsens. Korta, koncisa svar existerar inte.
Jag kommer aldrig förstå hur kinesers hjärnor fungerar.
Men okej, jag känner mig lite stolt ändå.
.
Jag fick nyss ett meddelande på en liten papperslapp bestående av kineiska tecken. Tydligen var de sista en viktig rektors namn.
Efter att på knagglig engelska fått fram vad det mesta betydde kände jag mig som ett stort frågetecken. Jag ska från den 22 december till och med den 24 december träna engelsklärare på en förskola, någonstans. Jaha, men okej. Säger vem? Vem har ansvaret? Vilken tid? Vad ska jag lära ut? Var?
Inga detaljer, ingenting.
Alla mina assistenter började som vanligt föra vad som kändes som världens längsta diskussion på kinesiska. Great. Till slut visade sig att förskolan är Prince Island där Jakob och Helen arbetar och att det förmodligen är min organistation som har ansvaret.
Nästa fråga; Varför vill de ha mig? KK har hur mycket erfarenhet som helst och talar en hel del madarin så han vore det logiska valet. Och Helen och Jakob är ju där och har varit där sedan vi kom!
Jag undervisar inte förskoleklasser, med undantag för den gången då jag hade två åringarna då KK inte kunde infinna sig. Och det kändes förresten som en show off för föräldrarna som mest var förundrade över mitt blonda hår och hur vacker, piao liang, jag var. Allt handlar om prestige.. as long as it looks good.
Jag skrev en lapp med frågor - frågor om saker jag borde fått svar på genom meddelandet. Förhoppningsvis kan jag få lite klarhet men förmodligen kommer de inte hända då kineser tenderar att svara med en massa nonsens. Korta, koncisa svar existerar inte.
Jag kommer aldrig förstå hur kinesers hjärnor fungerar.
Men okej, jag känner mig lite stolt ändå.
.
tisdag 9 december 2008
Jag talar svenska
.
Helgen var helt fantastiskt underbar fast vi inte gjorde något speciellt. Jag köpte en julklapp i förskott till James, som han i annat fall hade köpt själv; Ett paket med kursbok och CD rom skivor för att lära sig svenska.
Alltså HALLÅ! Hur hittade jag denne övernaturligt underbare man? När vi kom hem och öppnade boken så upptäckte vi att han kunde översätta en hel text om Sverige nästan helt själv! Det är nog för att han är så superintelligent. Om drygt två dagar får jag se honom igen.
Ah, vi var på IKEA också och spenderade en massa pengar på svenskt godis, pepparkakor och glögg. Och jag har laddat hem julmusik med Carola.
Ikväll fyller Josie 21 år och fina Austen har ordnat en överraskningsmiddag för henne på en restaurang i Beijings barområde Sanlitun. Det blir nog hur trevligt som helst, dock rätt tidigt då vi tänkte försöka hinna med bussen hem.
Love,
Anna
torsdag 4 december 2008
It is as real as the feelings I feel
.
Imorgon kommer min underbara , fantastiska, one in a billionsbillion prins hit igen och jag är klar med lektionsplaneringen för början på nästa vecka! Woop woop, känns härligt engagerat så jag kan njuta av helgen. Det är innan löning vilket betyder en billig helg för vår del.
Jag och Helen har bokat Guangzhou, Hainan, Macau och Hong Kong inför våra sista veckor i Kina och jag kommer till Sverige 22.15 den 15 Februari. Hur jag tar mig vidare upp till norr är en senare fråga för redan nu känns det fruktansvärt brutalt att kanske komma hem och behöva spendera en hel natt ensam på ett hotellrum för att sedan kunna åka till Östersund. Jag hoppas min mamma eller pappa kan komma och krama mig! Eller varför inte typ alla som kan!
Ryanair flyger från Birmingham till Stockholm. Birmingham ligger lite över en timme från Bristol. Det är bara lite längre än det är från min lägenhet in till Beijing. Ryanair är billigt och som jag ser det; GOD'S GIFT TO MANKIND.
Förra veckan var vi till The Great Wall och den var GREAT! Badaling heter delen som sägs vara den mest turistiga. Liksom det mesta av de kinesiska historiska sevärdheten är den restaurerad och inte särskilt genuin och verkligen inte gammal men ändå väldigt vacker. Två av bilderna är förresten Karsten's verk, han är sjukt duktig!
Imorgon kommer min underbara , fantastiska, one in a billionsbillion prins hit igen och jag är klar med lektionsplaneringen för början på nästa vecka! Woop woop, känns härligt engagerat så jag kan njuta av helgen. Det är innan löning vilket betyder en billig helg för vår del.
Jag och Helen har bokat Guangzhou, Hainan, Macau och Hong Kong inför våra sista veckor i Kina och jag kommer till Sverige 22.15 den 15 Februari. Hur jag tar mig vidare upp till norr är en senare fråga för redan nu känns det fruktansvärt brutalt att kanske komma hem och behöva spendera en hel natt ensam på ett hotellrum för att sedan kunna åka till Östersund. Jag hoppas min mamma eller pappa kan komma och krama mig! Eller varför inte typ alla som kan!
Ryanair flyger från Birmingham till Stockholm. Birmingham ligger lite över en timme från Bristol. Det är bara lite längre än det är från min lägenhet in till Beijing. Ryanair är billigt och som jag ser det; GOD'S GIFT TO MANKIND.
Förra veckan var vi till The Great Wall och den var GREAT! Badaling heter delen som sägs vara den mest turistiga. Liksom det mesta av de kinesiska historiska sevärdheten är den restaurerad och inte särskilt genuin och verkligen inte gammal men ändå väldigt vacker. Två av bilderna är förresten Karsten's verk, han är sjukt duktig!
torsdag 27 november 2008
Thursday morning
.
SERIÖST. Nu har det börjats borra igen. Jag förstår inte hur de kan ha mer att göra, särskilt inte såhär nära min lägenhet. Igår slutade de inte förrän elva på kvällen och de började igen halv åtta imorse. OCIVILISERADE, ÄCKLIGA MÄNNISKOR.
Jag har tre lektioner idag och slutar efter fyra, efter det ska jag och mitt gäng ta bussen till Sanlitun i östra Beijing och förhoppningsvis, om ryktet stämmer, inta en gratis Thanksgiving middag = västerländska delikatesser!
I övrigt ser framtiden ut som följer;
- Mamma och pappa kommer hit den andra januari för att åka vidare den sjätte
- Jag slutar jobba den nionde och drar då ut på en liten rundresa mot Chengdu och Xi'an med mera för att återkomma till Beijing i slutet av månaden och fira det kinesiska nyåret.
- Den trettionde flyger James hem från Guangzhou och då åker jag och Helen mot Hainan för sol och bad för att efteråt spendera några dagar i Hong Kong varifrån jag sedan flyger hem. Jag måste antagligen boka om min flygbiljett då jag planerar hemresa den femtonde februari om det är möjligt. Just nu är hemresan bokad till den tionde.
- Så hem kommer jag nog den sextonde februari!
Jag ska träffa mina vänner, åka skidor, gå till frisören, köra bil och åka till England. Detta planerar jag att hinna med innan februaris slut. Det och ansöka till universitetet, skriva ett nytt CV och åka till England. Utöver detta måste jag hitta bostad och någon form av jobb någonstans och umgås ännu mer med mina vänner och åka till England! Förhoppningsvis vill också England även komma till Sverige ibland.
Nu ska jag duscha och jobba lite innan jag har lektion.
Puss!
SERIÖST. Nu har det börjats borra igen. Jag förstår inte hur de kan ha mer att göra, särskilt inte såhär nära min lägenhet. Igår slutade de inte förrän elva på kvällen och de började igen halv åtta imorse. OCIVILISERADE, ÄCKLIGA MÄNNISKOR.
Jag har tre lektioner idag och slutar efter fyra, efter det ska jag och mitt gäng ta bussen till Sanlitun i östra Beijing och förhoppningsvis, om ryktet stämmer, inta en gratis Thanksgiving middag = västerländska delikatesser!
I övrigt ser framtiden ut som följer;
- Mamma och pappa kommer hit den andra januari för att åka vidare den sjätte
- Jag slutar jobba den nionde och drar då ut på en liten rundresa mot Chengdu och Xi'an med mera för att återkomma till Beijing i slutet av månaden och fira det kinesiska nyåret.
- Den trettionde flyger James hem från Guangzhou och då åker jag och Helen mot Hainan för sol och bad för att efteråt spendera några dagar i Hong Kong varifrån jag sedan flyger hem. Jag måste antagligen boka om min flygbiljett då jag planerar hemresa den femtonde februari om det är möjligt. Just nu är hemresan bokad till den tionde.
- Så hem kommer jag nog den sextonde februari!
Jag ska träffa mina vänner, åka skidor, gå till frisören, köra bil och åka till England. Detta planerar jag att hinna med innan februaris slut. Det och ansöka till universitetet, skriva ett nytt CV och åka till England. Utöver detta måste jag hitta bostad och någon form av jobb någonstans och umgås ännu mer med mina vänner och åka till England! Förhoppningsvis vill också England även komma till Sverige ibland.
Nu ska jag duscha och jobba lite innan jag har lektion.
Puss!
onsdag 26 november 2008
måndag 24 november 2008
Bloody Mondays
.
Måndagar är den dag jag tycker minst om. James åker hem till sig, jag börjar tidigt och så blir jag plågsamt medveten om att jag har en hel vecka framför mig av lektioner. Jag försöker dra ut på aktiviteterna så länge som möjligt och känner mig rätt dålig eftersom jag inte är så engagerad som en riktig lärare med all säkerhet skulle ha varit. Men seriöst, jag orkar inte bry mig.
Orka göra en power point lektion som jag använder en enda gång. Hade jag haft olika klasser varje dag hade det liksom gått superbra för då hade jag kunnat använda samma grej för alla men nu har jag samma klasser hela tiden och måste hela tiden komma på nytt. Nytt, nytt, nytt. Läraryrket är ett skitjobb. Man ska få barnen engagerade, tysta, de ska lyssna, lära sig, jobba, göra det man vill att de ska göra - och det är bara i klassrummet. Utöver det måste man fantisera ihop roliga aktiviteter att fylla alla de där 40 lektionsminuterna med. Eller ja, 40 gånger 12 minuter med nya grejor hela tiden. Få fram material och och se till att man vet vad man gjort under alla andra 57 miljarder minuter så att man inte gör samma grej igen. Jag vill typ kollapsa 272 gånger i veckan. Jag kanske har roligt 1/10 av tiden.
Jag älskar barn, de gör att jag håller ut men jag önskar att jag bara kunda vara en rolig person i deras vardag, inte häxan som måste lära dem saker. Jag har haft många givande stunder men jag skulle aldrig vilja göra detta en längre tid.
Jag har bara en dryg månad kvar av arbete, sedan är jag fri och har mitt TEFL certifikat. Mot framtiden, tadadadadadaaaaa!
Service yrken, monotona göranden, arbeten med barn. Jag har inte så mycket tålamod eller nog med engagemang för att kunna hålla ut i någon av de nämnda situationerna. Nu är det klargjort.
Det blev inget The Great Wall besök i söndags eftersom det var så otroligt mulet på söndagsmorgonen att utsikten inte hade varit värt mödan. Vi tog en sväng till Temple of Heaven istället, kom hem relativt tidigt och kokade dumplings. Ska man besöka tempel här så är Temple of Heaven det overlägset bästa tycker jag för även om det finns otroligt många vackra så är det lite som att allt flyter ihop till slut, lite same same. AAH! Vi vår och tittade på konserverade Chairman Mao i lördags! Det var kanske något av det häftigaste jag gjort här! Allt gick snabbt, först kom vi in i en sal med en gigantisk vit staty av mannen himself för att vidareslussas till rummet med glasburen där han ligger så fullproppad av kemikalier att han påminner om en sådan där IKEA lampa med matt yta. Hans ansikte lyser oranget där han ligger under den röda filten. Sjukt häftig känsla - lite som att gå in i en stor, betydelsefull katedral. Men så är han lite som en gud för sitt folk också.
Inget gym för mig idag, mina skor har gett mig en blåsa på lilltån. Jag haltar och ser allmänt efterbliven ut. Nu ska jag halta mig ner till HuaGuan och köpa mat.
Det första av de följande fotona är från förra helgen då James var out of town. Vi var på the Kro's Nest (IGEN) för deras pizza är oslagbar och sedan gick vi ut. Daniel och Al Green (hehe, eller Albert) är våra kineskompisar. De är otroligt härliga människor, men att bli nära vän med människor som har så annorlunda mentalitet är nog näst intill en omöjlighet. Det är roligt och utvecklande att umgås med människor som på många sätt är så olik en själv samtidigt som det bland kan kännas rätt ansträngande.
Andra bilden är från Temple of Heaven.
Måndagar är den dag jag tycker minst om. James åker hem till sig, jag börjar tidigt och så blir jag plågsamt medveten om att jag har en hel vecka framför mig av lektioner. Jag försöker dra ut på aktiviteterna så länge som möjligt och känner mig rätt dålig eftersom jag inte är så engagerad som en riktig lärare med all säkerhet skulle ha varit. Men seriöst, jag orkar inte bry mig.
Orka göra en power point lektion som jag använder en enda gång. Hade jag haft olika klasser varje dag hade det liksom gått superbra för då hade jag kunnat använda samma grej för alla men nu har jag samma klasser hela tiden och måste hela tiden komma på nytt. Nytt, nytt, nytt. Läraryrket är ett skitjobb. Man ska få barnen engagerade, tysta, de ska lyssna, lära sig, jobba, göra det man vill att de ska göra - och det är bara i klassrummet. Utöver det måste man fantisera ihop roliga aktiviteter att fylla alla de där 40 lektionsminuterna med. Eller ja, 40 gånger 12 minuter med nya grejor hela tiden. Få fram material och och se till att man vet vad man gjort under alla andra 57 miljarder minuter så att man inte gör samma grej igen. Jag vill typ kollapsa 272 gånger i veckan. Jag kanske har roligt 1/10 av tiden.
Jag älskar barn, de gör att jag håller ut men jag önskar att jag bara kunda vara en rolig person i deras vardag, inte häxan som måste lära dem saker. Jag har haft många givande stunder men jag skulle aldrig vilja göra detta en längre tid.
Jag har bara en dryg månad kvar av arbete, sedan är jag fri och har mitt TEFL certifikat. Mot framtiden, tadadadadadaaaaa!
Service yrken, monotona göranden, arbeten med barn. Jag har inte så mycket tålamod eller nog med engagemang för att kunna hålla ut i någon av de nämnda situationerna. Nu är det klargjort.
Det blev inget The Great Wall besök i söndags eftersom det var så otroligt mulet på söndagsmorgonen att utsikten inte hade varit värt mödan. Vi tog en sväng till Temple of Heaven istället, kom hem relativt tidigt och kokade dumplings. Ska man besöka tempel här så är Temple of Heaven det overlägset bästa tycker jag för även om det finns otroligt många vackra så är det lite som att allt flyter ihop till slut, lite same same. AAH! Vi vår och tittade på konserverade Chairman Mao i lördags! Det var kanske något av det häftigaste jag gjort här! Allt gick snabbt, först kom vi in i en sal med en gigantisk vit staty av mannen himself för att vidareslussas till rummet med glasburen där han ligger så fullproppad av kemikalier att han påminner om en sådan där IKEA lampa med matt yta. Hans ansikte lyser oranget där han ligger under den röda filten. Sjukt häftig känsla - lite som att gå in i en stor, betydelsefull katedral. Men så är han lite som en gud för sitt folk också.
Inget gym för mig idag, mina skor har gett mig en blåsa på lilltån. Jag haltar och ser allmänt efterbliven ut. Nu ska jag halta mig ner till HuaGuan och köpa mat.
Det första av de följande fotona är från förra helgen då James var out of town. Vi var på the Kro's Nest (IGEN) för deras pizza är oslagbar och sedan gick vi ut. Daniel och Al Green (hehe, eller Albert) är våra kineskompisar. De är otroligt härliga människor, men att bli nära vän med människor som har så annorlunda mentalitet är nog näst intill en omöjlighet. Det är roligt och utvecklande att umgås med människor som på många sätt är så olik en själv samtidigt som det bland kan kännas rätt ansträngande.
Andra bilden är från Temple of Heaven.
torsdag 20 november 2008
Rikedom kommer i många former
.
Jag vet inte hur jag lyckades men jag är glad igen, hela jag, rakt igenom. Det är en känsla på insidan som plötsligt kommit tillbaka och det är så härligt.
Kanske är det för att jag ser ett slut på lektionsplaneringen som är psykiskt utmattande och för att jag ser att jag, även om jag haft en dålig period, ändå klarar mig utan allt det som jag är van att ha nära, både när det kommer till människor, livsstil och konkreta ting.
Det känns som att framtida förändringar och situationer känns genomförbara trots att allt kommer att vara annorlunda. Vad jag vant mig vid här, mitt liv här, har ett slut då nya erfarenheter väntar inom en relativ snar framtid.
Att ha nära vänner samlade på ett ställe är långt från självklart och det faktum att mina föräldrar planerar att byta hemstad känns som en omvälvande nystart, liksom att jag själv kommer börja på ett nytt kapitel som universitetsstuderande.
Vanligtvis behöver man en tid för att få perspektiv på saker och ting, för att verkligen kunna se vad en upplevelse givit. Men redan nu vet jag att min syn på på mitt eget liv och vad som är viktigt har förändrats. Man tror man vet allt, men så...
Vem vet vad som väntar? Allt man kan göra är att försöka se det bästa i alla situationer och aldrig sluta hoppas och tro. Resten får tiden utvisa.
Jag vet inte hur jag lyckades men jag är glad igen, hela jag, rakt igenom. Det är en känsla på insidan som plötsligt kommit tillbaka och det är så härligt.
Kanske är det för att jag ser ett slut på lektionsplaneringen som är psykiskt utmattande och för att jag ser att jag, även om jag haft en dålig period, ändå klarar mig utan allt det som jag är van att ha nära, både när det kommer till människor, livsstil och konkreta ting.
Det känns som att framtida förändringar och situationer känns genomförbara trots att allt kommer att vara annorlunda. Vad jag vant mig vid här, mitt liv här, har ett slut då nya erfarenheter väntar inom en relativ snar framtid.
Att ha nära vänner samlade på ett ställe är långt från självklart och det faktum att mina föräldrar planerar att byta hemstad känns som en omvälvande nystart, liksom att jag själv kommer börja på ett nytt kapitel som universitetsstuderande.
Vanligtvis behöver man en tid för att få perspektiv på saker och ting, för att verkligen kunna se vad en upplevelse givit. Men redan nu vet jag att min syn på på mitt eget liv och vad som är viktigt har förändrats. Man tror man vet allt, men så...
Vem vet vad som väntar? Allt man kan göra är att försöka se det bästa i alla situationer och aldrig sluta hoppas och tro. Resten får tiden utvisa.
onsdag 19 november 2008
Constant circulation
.
Okej, faktumet är att Stockholm är stället där jag vill spendera mitt första år som Univiersitetsstuderande och om jag någonsin ska bli något vill jag att detta ska ske snarast - det vill säga Hösten 2009.
Eftersom jag lyckats vända mitt humör och mående här på andra sidan jorden är jag ganska exalterad över framtiden samtidigt som mina tankar rusar runt i 330 km/h. Jag behöver åsikter, hjälp, råd, ja, alltså bara någon rad ord som möjligen skulle kunna få mig att tänka till ytterligare och komma fram till något mer specifikt om vad jag verkligen vill.
Jag kanske funderar allt för långt fram, men den presumtiva karriären ska ju på något sätt bäras av en bra utbildning. Men jag är osäker på om jag borde tänka på det nu, då det kanske är vettigare att bena ut vad jag faktiskt skulle tycka vara roligt att syssla med under tre års tid.'
So, here it is! Klicka på länkarna och let me know what you think!
Politices kandidatprogram i nationalekonomi och statsvetenskap (Bachelor's programme in Economics and Political Science) 180 p.
Presentation.
Närmare information.
Kandidatprogram i företagsekonomi med inriktning mot marknadsföring och management (Bachelor's programme in Marketing and Management) 180 p.
Presentation.
Pdf fil om programmet.
Program som leder till en Filosofie Kandidatexamen i Rättskunskap (Bachelor in Arts of Legal Science) 120 p.
Presentation.
Pdf fil om programmet.
.
Okej, faktumet är att Stockholm är stället där jag vill spendera mitt första år som Univiersitetsstuderande och om jag någonsin ska bli något vill jag att detta ska ske snarast - det vill säga Hösten 2009.
Eftersom jag lyckats vända mitt humör och mående här på andra sidan jorden är jag ganska exalterad över framtiden samtidigt som mina tankar rusar runt i 330 km/h. Jag behöver åsikter, hjälp, råd, ja, alltså bara någon rad ord som möjligen skulle kunna få mig att tänka till ytterligare och komma fram till något mer specifikt om vad jag verkligen vill.
Jag kanske funderar allt för långt fram, men den presumtiva karriären ska ju på något sätt bäras av en bra utbildning. Men jag är osäker på om jag borde tänka på det nu, då det kanske är vettigare att bena ut vad jag faktiskt skulle tycka vara roligt att syssla med under tre års tid.'
So, here it is! Klicka på länkarna och let me know what you think!
Politices kandidatprogram i nationalekonomi och statsvetenskap (Bachelor's programme in Economics and Political Science) 180 p.
Presentation.
Närmare information.
Kandidatprogram i företagsekonomi med inriktning mot marknadsföring och management (Bachelor's programme in Marketing and Management) 180 p.
Presentation.
Pdf fil om programmet.
Program som leder till en Filosofie Kandidatexamen i Rättskunskap (Bachelor in Arts of Legal Science) 120 p.
Presentation.
Pdf fil om programmet.
.
tisdag 18 november 2008
When I'm feeling blue I just look at you
.
Baidu.com.
En av de bästa sakerna med Kina är det faktum att fildelning är lagligt. Jag kan ladda hem precis vad som helst och DVD filmerna i butikerna är både bioatktuella och billiga. I helgen köpte vi till exempel nya Bond filmen i butiken mitt emot.
Nu har jag suttit och tagit hem en massa Phil Collins. Typ A groovy kind of love.
Gymmet nästa!
måndag 17 november 2008
Dagliga frutrationer och tankar
.
Jag köpte en flaska annanasjuice ikväll efter jag pumpat mina ben och armar sönder och samman på gymmet.
I Sverige tycker jag alltid att det är så dumt att de alltid verkar snåla på vätskan och inte fyller flaskorna hela vägen upp.
Jag ska aldrig mer klaga. Nu får jag inte upp den där förbaskade kinesjuiceflaskan! Inte förrän nu har jag kommit på hur det kan komma sig att jag är okapabel till att öppna flaskor här. Givetvis går det inte för det inte finns någon luft i flaskorna när de fyller dem hela vägen upp till korken. MEN ÅH.
-----
Mitt varmvattenrör gick sönder för över en vecka sedan. Först var jag till hyresvärden och de fixade och grejade, typ stoppade halm och tejp och grejor vid läckan (för man kan ju absolut inte fixa något ordentligt). I vilket fall så verkade det fungera, i två dagar, till vatten började rinna ut på golvet någonstans ifrån. Jag trodde de hade råkat ha sönder något annat a rören och var återigen till hyresvärden och bad honom kolla. För andra gången skickade han sin son som pratar bättre engelska (några ord här och där typ) än honom själv. Han gick rätt snabbt och hela helgen har jag haft små översvämningar. Men idag så mötte jag dem och de hade varit och grejat igen; Limmat runt avloppet. Men VA?! Vid det här laget är det så barnsligt tydligt att läckan är i ett av rören, man ser ju till och med var vattnet rinner ut! Så imorgon får det bli en prommenad till.
Det hela är ungefär som svensk sjukvård; Inte förrän det är riktigt allvarligt funderar man ens på att göra något ordentligt. Vänta in i det längsta tills det blir riktigt smärtsamt.
Tejp och halm istället för riktiga doningar är en vanlig företeelse, samtidigt som man tycker det är sjukt coolt att ha plasten kvar på ytterdörren i två evigheter så det ser ut som man precis öpt den. Var i tankekedjan gick allt liksom bara rakt ner i diket? MEN ÅH.
-----
James flyger hem den 30 Januari.
Jag har aldrig riktigt förlikat mig med att jag, som född i Oxens tecken, skulle vara någon som inte tycker om förändringar, jag har alltid bestridit det (i övrigt finns det en hel del man kan ifrågasätta gällande stjärntecken) och tyckt att jag minsann älskar förändringar. Men det är nog inte sant. Jag gillar äventyr, men jag tycker om att känna mig trygg och hemma.
Det här halvåret förändrar mitt liv, Kina förändrar mitt liv. Och James är och har varit större delen av mitt Kina. Saker blir aldrig som man tror men detta tar nog priset. Samtidigt som det inte alls känns särskilt konstigt.
Utmaningar, det är vad jag söker. Just denna ser ut att bli något utöver det vanliga. Time will tell. Detta är inte en man man släpper.
Annars funderar jag på vad jag ska göra mellan hemkomst och Universitet, d.v.s. mars till september, ifall jag funderar rätt gällande utbildning, hur det blir nu när mina föräldrar har blicken riktad söder ut och på framtiden i stort.
Jag ska sova snart. Jag ska bara försöka med annanasjuicen en gång till.
.
Jag köpte en flaska annanasjuice ikväll efter jag pumpat mina ben och armar sönder och samman på gymmet.
I Sverige tycker jag alltid att det är så dumt att de alltid verkar snåla på vätskan och inte fyller flaskorna hela vägen upp.
Jag ska aldrig mer klaga. Nu får jag inte upp den där förbaskade kinesjuiceflaskan! Inte förrän nu har jag kommit på hur det kan komma sig att jag är okapabel till att öppna flaskor här. Givetvis går det inte för det inte finns någon luft i flaskorna när de fyller dem hela vägen upp till korken. MEN ÅH.
-----
Mitt varmvattenrör gick sönder för över en vecka sedan. Först var jag till hyresvärden och de fixade och grejade, typ stoppade halm och tejp och grejor vid läckan (för man kan ju absolut inte fixa något ordentligt). I vilket fall så verkade det fungera, i två dagar, till vatten började rinna ut på golvet någonstans ifrån. Jag trodde de hade råkat ha sönder något annat a rören och var återigen till hyresvärden och bad honom kolla. För andra gången skickade han sin son som pratar bättre engelska (några ord här och där typ) än honom själv. Han gick rätt snabbt och hela helgen har jag haft små översvämningar. Men idag så mötte jag dem och de hade varit och grejat igen; Limmat runt avloppet. Men VA?! Vid det här laget är det så barnsligt tydligt att läckan är i ett av rören, man ser ju till och med var vattnet rinner ut! Så imorgon får det bli en prommenad till.
Det hela är ungefär som svensk sjukvård; Inte förrän det är riktigt allvarligt funderar man ens på att göra något ordentligt. Vänta in i det längsta tills det blir riktigt smärtsamt.
Tejp och halm istället för riktiga doningar är en vanlig företeelse, samtidigt som man tycker det är sjukt coolt att ha plasten kvar på ytterdörren i två evigheter så det ser ut som man precis öpt den. Var i tankekedjan gick allt liksom bara rakt ner i diket? MEN ÅH.
-----
James flyger hem den 30 Januari.
Jag har aldrig riktigt förlikat mig med att jag, som född i Oxens tecken, skulle vara någon som inte tycker om förändringar, jag har alltid bestridit det (i övrigt finns det en hel del man kan ifrågasätta gällande stjärntecken) och tyckt att jag minsann älskar förändringar. Men det är nog inte sant. Jag gillar äventyr, men jag tycker om att känna mig trygg och hemma.
Det här halvåret förändrar mitt liv, Kina förändrar mitt liv. Och James är och har varit större delen av mitt Kina. Saker blir aldrig som man tror men detta tar nog priset. Samtidigt som det inte alls känns särskilt konstigt.
Utmaningar, det är vad jag söker. Just denna ser ut att bli något utöver det vanliga. Time will tell. Detta är inte en man man släpper.
Annars funderar jag på vad jag ska göra mellan hemkomst och Universitet, d.v.s. mars till september, ifall jag funderar rätt gällande utbildning, hur det blir nu när mina föräldrar har blicken riktad söder ut och på framtiden i stort.
Jag ska sova snart. Jag ska bara försöka med annanasjuicen en gång till.
.
Måndag, vad äter jag till middag?
.
Men åh. Jag är så dum i huvudet ibland. Men man påverkas kanske mer av sina erfarenheter än man medvetet tror att man gör. Förmodligen. Jag blir ganska förbannad på det faktumet rätt ofta. När man tror man förstått hur man fungerar och tror att man har ändrat sitt tankesätt. Men man kan nog inte ens lita på sin egen hjärna.
Jag tror man måste lyssna inåt för där finns precis allt man behöver veta. Fast samtidigt måste man komma ihåg att det aldrig är bra att bli alltför insnöad på sig själv. UNIVERSUM CIRKULERAR INTE KRING DIG.
Man måste nog mer se till någon slags helhet och inte låta saker och ting ta över. Balans kallas det visst. Och så måste man tro på mirakel, tro på sådant som ens egen hjärna ofta bestrider. Allt följer nämligen inte någon logik, varken ens egen eller det som generellt uppfattas som logiskt.
Och framför allt måste man sluta tycka synd om sig själv. Man ansvarar för sitt eget välmående och liv och allt sitter i huvudet och det enda kluriga kanske kan vara att erkänna det för sig själv och sedan försöka vrida och vända på allt tills allt på något sätt blir till något positivt.
Does that make sense?
-----
För att svara på frågan ovan ska jag nog gå ner till Hua Guan och köpa knyten fyllda med gröna grönsaker, vitlök och tofu. Mycket variation.
I övrigt har jag nu en nya vinterkappa och två bar ljusbruna boots, lunchshoppingen i fredags var sjukt lyckad med tanke på tidigare erfarenheter av Fangshan's utbud.
Vi var ut i Fredags, mina tre housemates Helen, Jakob och Ed, samt ett gäng andra TTC-människor och våra nya vänner Daniel och Al Green (hehe, kineser väljer rätt roliga namn, en lärare jag träffade hette Susan för hon ÄLSKADE Susan i Desperate Housewives). Det var kul med utgång.. ett tag, jag blev trött och orkade inte följa med till Babyface klockan tre, tyvärr.
Lördag så mötte jag och Helen upp Camilla och Ingrid vid Dongsi och gick och åt på ett ställe bland hutongerna. De hade det godaste sweet and sour pork någonsin! Sedan åkte vi till Starbucks (GOD BLESS) vid Silkmarket och drack varm choklad innan vi mötte upp James och Karsten vid västra stationen! Så himla glad har jag inte varit på otroligt länge!
På söndag skulle vi titta på Chairman (viktigt) Mao, men det stängde mitt på dagen så vi åkte norr ut mot Beihai Park och HuaHai lake. Väldigt vackra områden med hur många dyra barer och restauranger som helst. DouDou, en av Jakobs flickvänner bjöd oss på några, enligt hennes smak, delikatesser; ägg och mjölk med söta bönor, något gult som jag tror var något med kikärtor och någon slags yoghurt aktig massa.. Väldigt gulligt av henne, men något svårätligt för västerländska smaklökar. Vi åt hotpot till middag och gick sedan till Starbucks.
Jag har i Kina sett fler KFC, McDonald's och Sturbucks än jag sett någon annanstans. Det är rätt sjukt.
Snart ska jag till gymmet och pump it up igen. Jag är fortfarande förkyld så jag täner endast ägna mig åt styrketräning.
Hejrå!
Men åh. Jag är så dum i huvudet ibland. Men man påverkas kanske mer av sina erfarenheter än man medvetet tror att man gör. Förmodligen. Jag blir ganska förbannad på det faktumet rätt ofta. När man tror man förstått hur man fungerar och tror att man har ändrat sitt tankesätt. Men man kan nog inte ens lita på sin egen hjärna.
Jag tror man måste lyssna inåt för där finns precis allt man behöver veta. Fast samtidigt måste man komma ihåg att det aldrig är bra att bli alltför insnöad på sig själv. UNIVERSUM CIRKULERAR INTE KRING DIG.
Man måste nog mer se till någon slags helhet och inte låta saker och ting ta över. Balans kallas det visst. Och så måste man tro på mirakel, tro på sådant som ens egen hjärna ofta bestrider. Allt följer nämligen inte någon logik, varken ens egen eller det som generellt uppfattas som logiskt.
Och framför allt måste man sluta tycka synd om sig själv. Man ansvarar för sitt eget välmående och liv och allt sitter i huvudet och det enda kluriga kanske kan vara att erkänna det för sig själv och sedan försöka vrida och vända på allt tills allt på något sätt blir till något positivt.
Does that make sense?
-----
För att svara på frågan ovan ska jag nog gå ner till Hua Guan och köpa knyten fyllda med gröna grönsaker, vitlök och tofu. Mycket variation.
I övrigt har jag nu en nya vinterkappa och två bar ljusbruna boots, lunchshoppingen i fredags var sjukt lyckad med tanke på tidigare erfarenheter av Fangshan's utbud.
Vi var ut i Fredags, mina tre housemates Helen, Jakob och Ed, samt ett gäng andra TTC-människor och våra nya vänner Daniel och Al Green (hehe, kineser väljer rätt roliga namn, en lärare jag träffade hette Susan för hon ÄLSKADE Susan i Desperate Housewives). Det var kul med utgång.. ett tag, jag blev trött och orkade inte följa med till Babyface klockan tre, tyvärr.
Lördag så mötte jag och Helen upp Camilla och Ingrid vid Dongsi och gick och åt på ett ställe bland hutongerna. De hade det godaste sweet and sour pork någonsin! Sedan åkte vi till Starbucks (GOD BLESS) vid Silkmarket och drack varm choklad innan vi mötte upp James och Karsten vid västra stationen! Så himla glad har jag inte varit på otroligt länge!
På söndag skulle vi titta på Chairman (viktigt) Mao, men det stängde mitt på dagen så vi åkte norr ut mot Beihai Park och HuaHai lake. Väldigt vackra områden med hur många dyra barer och restauranger som helst. DouDou, en av Jakobs flickvänner bjöd oss på några, enligt hennes smak, delikatesser; ägg och mjölk med söta bönor, något gult som jag tror var något med kikärtor och någon slags yoghurt aktig massa.. Väldigt gulligt av henne, men något svårätligt för västerländska smaklökar. Vi åt hotpot till middag och gick sedan till Starbucks.
Jag har i Kina sett fler KFC, McDonald's och Sturbucks än jag sett någon annanstans. Det är rätt sjukt.
Snart ska jag till gymmet och pump it up igen. Jag är fortfarande förkyld så jag täner endast ägna mig åt styrketräning.
Hejrå!
fredag 14 november 2008
torsdag 13 november 2008
onsdag 12 november 2008
Up and away
.
Okej, MASSIVE craving nuråå; Sol och värme! Skulle det vara säkert att ensam åka till Thailand och ligga på stranden tills jag blir brun och fin och sedan åka hem? Bo på hotell och grejor, det skulle väl bli bra? Några tankar kring det? Någon?
Önskestäder innan hemresa;
Hong Kong (kommer garanterat att hända, mitt flyg går därifrån)
Chendu (pandakramaaar!)
Xi'an (berg och berg och historiska grejor, typ Terracotta armén)
Seoul (verkar vara helt okej prismässigt)
Osaka (dyrtdyrtdyrt att resa dit)
Tokyo (se ovanstående)
Ah! Jag pratade med Linda igår och är fortfarande alldeles bubblig och glad! Helt fantastiskt underbart!
.
Okej, MASSIVE craving nuråå; Sol och värme! Skulle det vara säkert att ensam åka till Thailand och ligga på stranden tills jag blir brun och fin och sedan åka hem? Bo på hotell och grejor, det skulle väl bli bra? Några tankar kring det? Någon?
Önskestäder innan hemresa;
Hong Kong (kommer garanterat att hända, mitt flyg går därifrån)
Chendu (pandakramaaar!)
Xi'an (berg och berg och historiska grejor, typ Terracotta armén)
Seoul (verkar vara helt okej prismässigt)
Osaka (dyrtdyrtdyrt att resa dit)
Tokyo (se ovanstående)
Ah! Jag pratade med Linda igår och är fortfarande alldeles bubblig och glad! Helt fantastiskt underbart!
.
tisdag 11 november 2008
Nu jävlar
.
Idag är dagen då jag insåg att jag nog bara behövde få ur mig allt dåligt för att kunna se allt bra. Jag tror helt enkelt att det är själva jobbet, läraryrket (läs; Lektionsplanering), som jag ogillar skarpt. Jag menar, det här är ju sjukaste upplevelsen. Jag kan inte gå runt och sura när det finns så mycket bra (dessutom har jag åtta veckor minus några valfria semesterdagar kvar och det känns ju inte alls tokigt). Och det här handlar inte bara om upplevelsen i sig utan även om hur man hanterar alla möjliga situationer och känslor. Allt sitter i huvudet, sådeså!
Och så kan man plugga Politices Kandidatprogram i Stockholm, och DET är goda nyheter! Har dock inte bestämt mig än. Jag måste fundera. Vad gillar jag egentligen? Kan någon typ påminna mig? Min hjärna har nog blivit kinesisk, den har ingen koll.
Plan:
Fastställa universitetsstudier.
Inte tänka på vad jag ska göra fram tills dess förrän jag kommer hem.
Utröna resplan för Januari, Februari.
Köpa en vinterjacka.
Fortsätta styrketräna på gymmet. Dansklasserna är en besvikelse. Dessutom måste låren vara starka till den presumtiva skidåkningen som skall utövas!
måndag 10 november 2008
Asså det här funkar ju inte
.
Jag förtvinar. Jag är ingen lärare. Jag tycker inte om Kina.
Igår var jag, Helen, James och Karsten till Tianjin. Det var en välbehövlig tripp till en stad som är fylld av västerländsk arkitektur, vi fick lite Amsterdamvibbar. Men, ändå, idag är vi alla tillbaka i vardagen och ingen av oss är särskilt nöjd. Eller, James åkte tillbaka till sitt imorse och han har en veckas semester IGEN för tredje gången och han och Karsten ska ut och se nya saker. Karsten är äldre än oss andra runt tjugo och kommer från Tyskland. Han är väldigt rolig en bra tourist guide med Lonely Planet i högsta hugg, men man vill gärna hålla honom ifrån ämnen som andra världskriget och religion.
Seriöst, jag räknar antal dagar av lektioner nu (40 typ) som är kvar. Jag blir knappt glad av barnen längre och det är synd att jag känner så här när jag borde vara entusiatiskt sprudlande glad, men jag vet att jag inte är ensam. Jag tror att nästan alla förväntade sig något annat än det här..
Jag hatar urindoften från toaletterna i skolans trappuppgångar, jag hatar att kineser pratar på i 120 km/h trots att man gjort klart för dem att man inte förstår, jag hatar allt smutsigt, jag hatar deras bakåtsätt att tänka, jag hatar alla brungula tänder, jag hatar kinesmaten i alla affärer, jag hatar att det tar över en timme att komma in till centrum, jag hatar att kineser bara fnittrar när man försöker prata och typ inte fattar att de kanske måste vara lite mer kreativa i sitt sätt att förklara, jag hatar att mina vattenledningar är provisoriskt tejpade, jag hatar att de aldrig slutar borra, jag hatar att jag har tiotusen timmars dötid varje vecka mellan de högst tre lektionerna per dag men framför allt hatar jag att jag känner så här.
Jag antar att det inte bara handlar om upplevelsen i sig, det handlar också om hur man hanterar besvikelser och obekväma situationer. Man måste liksom turn it around och se hela situationen med andra ögon, det är bara det att det inte är lätt. Alls.
Jag bara hoppas att det känns bättre när November är över och jag bara har December plus några dagar i Januari kvar.
Dessutom är jag lite smått orolig över vad jag ska ta mig till med mig själv den 15 Februari då mitt visum går ut. Är det här ett bakslag av den härliga känslan av att gå ut gymnasiet? I så fall känner jag mig bara sjukt patetisk. Näe, nya tag! Jag måste se bortom allt dumt som rör sig i mitt huvud.
Ska jag plugga? Vad ska jag plugga? Var sa jag plugga? Ska jag resa vidare? Var ska jag åka? Dessutom verkar resor mellan Sverige och Bristol vara äckligt dyra. SÅ JÄVLA BRA ALLT KÄNNS DÅ.
Var? Var och hur kommer jag någonsin hitta ett ställe som jag faktiskt skulle kunna tycka vore okej att stanna på i mer än ett halvår?
Alltså, Kina är världens grej om man besöker det som turist. Såhär som Residence of Beijing blir jag ju bara negativ och förlorar typ hoppet om mänskligheten. Jag tror bara att det är det att jag måste arbeta under de rådande formerna för det finns ju faktiskt massor av ljusglimtar. I fredags till exempel hälsade vi hos en kinesisk homosexuell ung man vid namn Daniel som Jakob träffat på gymmet. Student och ursprungligen från en stad nära Shanghai och med en lägenhet så fin att jag dog. Inte alls vad jag förvantade mig hur en kinesisk student skulle bo; stort ljust och med alla faciliteter man kan tänka sig. Sjukt rolig kille med en bästa kompis som kompletterade honom perfekt. Han lagade middag åt oss och snackade skönhetsprodukter.
Jag har officiellt tappat min personlighet, men är besluten att finna den igen, snarast.
Definitivt är att nordeuropa är den bästa platsen på jorden, ingen annanstans kan man finna modernitet och standard så hög som där. Det är rent, hälsosamt, utbildat och vackert.
---
Ooops, nu ringde det på dörren; Helen och jag ska till gymmet snart och hon levererade ett brev från mamma! Aaaaaah, utklipp från lokaltidningen! Jag skojar inte när jag säger att jag doftade på dem! Och ett brev från holländska Lieneke!
Och James ringde, han bor mitt ute i ingenstans och känner som jag gällande Kina. Han vill hem så fort som möjligt. Med sin A-level Business Degree lär hans framtid inte innehålla några större problem. Jag kanske helt enkelt borde statsa på en framtid som hemmafru i västra England.
Aaah, hörs senare!
.
Jag förtvinar. Jag är ingen lärare. Jag tycker inte om Kina.
Igår var jag, Helen, James och Karsten till Tianjin. Det var en välbehövlig tripp till en stad som är fylld av västerländsk arkitektur, vi fick lite Amsterdamvibbar. Men, ändå, idag är vi alla tillbaka i vardagen och ingen av oss är särskilt nöjd. Eller, James åkte tillbaka till sitt imorse och han har en veckas semester IGEN för tredje gången och han och Karsten ska ut och se nya saker. Karsten är äldre än oss andra runt tjugo och kommer från Tyskland. Han är väldigt rolig en bra tourist guide med Lonely Planet i högsta hugg, men man vill gärna hålla honom ifrån ämnen som andra världskriget och religion.
Seriöst, jag räknar antal dagar av lektioner nu (40 typ) som är kvar. Jag blir knappt glad av barnen längre och det är synd att jag känner så här när jag borde vara entusiatiskt sprudlande glad, men jag vet att jag inte är ensam. Jag tror att nästan alla förväntade sig något annat än det här..
Jag hatar urindoften från toaletterna i skolans trappuppgångar, jag hatar att kineser pratar på i 120 km/h trots att man gjort klart för dem att man inte förstår, jag hatar allt smutsigt, jag hatar deras bakåtsätt att tänka, jag hatar alla brungula tänder, jag hatar kinesmaten i alla affärer, jag hatar att det tar över en timme att komma in till centrum, jag hatar att kineser bara fnittrar när man försöker prata och typ inte fattar att de kanske måste vara lite mer kreativa i sitt sätt att förklara, jag hatar att mina vattenledningar är provisoriskt tejpade, jag hatar att de aldrig slutar borra, jag hatar att jag har tiotusen timmars dötid varje vecka mellan de högst tre lektionerna per dag men framför allt hatar jag att jag känner så här.
Jag antar att det inte bara handlar om upplevelsen i sig, det handlar också om hur man hanterar besvikelser och obekväma situationer. Man måste liksom turn it around och se hela situationen med andra ögon, det är bara det att det inte är lätt. Alls.
Jag bara hoppas att det känns bättre när November är över och jag bara har December plus några dagar i Januari kvar.
Dessutom är jag lite smått orolig över vad jag ska ta mig till med mig själv den 15 Februari då mitt visum går ut. Är det här ett bakslag av den härliga känslan av att gå ut gymnasiet? I så fall känner jag mig bara sjukt patetisk. Näe, nya tag! Jag måste se bortom allt dumt som rör sig i mitt huvud.
Ska jag plugga? Vad ska jag plugga? Var sa jag plugga? Ska jag resa vidare? Var ska jag åka? Dessutom verkar resor mellan Sverige och Bristol vara äckligt dyra. SÅ JÄVLA BRA ALLT KÄNNS DÅ.
Var? Var och hur kommer jag någonsin hitta ett ställe som jag faktiskt skulle kunna tycka vore okej att stanna på i mer än ett halvår?
Alltså, Kina är världens grej om man besöker det som turist. Såhär som Residence of Beijing blir jag ju bara negativ och förlorar typ hoppet om mänskligheten. Jag tror bara att det är det att jag måste arbeta under de rådande formerna för det finns ju faktiskt massor av ljusglimtar. I fredags till exempel hälsade vi hos en kinesisk homosexuell ung man vid namn Daniel som Jakob träffat på gymmet. Student och ursprungligen från en stad nära Shanghai och med en lägenhet så fin att jag dog. Inte alls vad jag förvantade mig hur en kinesisk student skulle bo; stort ljust och med alla faciliteter man kan tänka sig. Sjukt rolig kille med en bästa kompis som kompletterade honom perfekt. Han lagade middag åt oss och snackade skönhetsprodukter.
Jag har officiellt tappat min personlighet, men är besluten att finna den igen, snarast.
Definitivt är att nordeuropa är den bästa platsen på jorden, ingen annanstans kan man finna modernitet och standard så hög som där. Det är rent, hälsosamt, utbildat och vackert.
---
Ooops, nu ringde det på dörren; Helen och jag ska till gymmet snart och hon levererade ett brev från mamma! Aaaaaah, utklipp från lokaltidningen! Jag skojar inte när jag säger att jag doftade på dem! Och ett brev från holländska Lieneke!
Och James ringde, han bor mitt ute i ingenstans och känner som jag gällande Kina. Han vill hem så fort som möjligt. Med sin A-level Business Degree lär hans framtid inte innehålla några större problem. Jag kanske helt enkelt borde statsa på en framtid som hemmafru i västra England.
Aaah, hörs senare!
.
onsdag 5 november 2008
A couple of weeks ago..
.
Imorgon kommer han igen, Prinsen. Bra tycker jag så att mitt hem känns som hemma igen. Han är dock fortfarande lite sjuk och igår natt var även jag upp och spydde. Och så mensvärk på det, mm, livet är underbart ibland.
Imorgon kommer han igen, Prinsen. Bra tycker jag så att mitt hem känns som hemma igen. Han är dock fortfarande lite sjuk och igår natt var även jag upp och spydde. Och så mensvärk på det, mm, livet är underbart ibland.
tisdag 4 november 2008
Bei Lu Yuan, Fangshan, Beijing, China, the World
.
Jag känner kanske att jag inte kan vara alltför personlig här, men detta är trots allt min svenska kommunikationsmetod nummer ett, mitt utrymme för avlastning och även minnesbank för kommande tider.
Imorgon, eller så småning om i alla fall, kommer en uppdatering gällande lektionen med två-åringarna, Lama tempel besöket, pizzaätning på The Kro's Nest, Kanye-konserten, Temple of Heaven besöket samt de två dagarna med den magsjuke engelsmannen.
Men nu, denna tisdagkväll, känner jag för att skriva om hur mycket jag saknar att känna att jag lever mitt i händelsernas centrum. Jag känner mig avskärmad från världen här, hur konstigt det än kan låta. Beijing är minst sagt folkrikt men när jag nu är här, långt ifrån den civiliasation jag känner känns det ociviliserat och på många sätt overkligt. Jag läste inlägg jag skrev för ett år sedan, när jag hade fullt upp med allt. När jag hade fler än ett jobb på gång, när jag hade danslektioner att gå till, danslektioner att planera, universitetskurs med uppgifter att göra, planer för kommande månader att sköta och Stockholmsweekends att passa in. Men, saker är sällan som de låter, för oavsett hur bra jag kan tycka att det låter nu så vet jag att det då fanns, och fortfarande finns, en anledning nog att åka ifrån allt.
Men här, i min vardag just nu, saknar jag det GO jag hade för ett år sedan. Jag kan inte säga att jag tappat gnistan, för den finns där, men ärligt talat finns det inte mycket i min vardag här och nu som eldar på min NU JÄVLAR anda.
Frankrike var underbart på många sätt och berikade mitt liv med nya kunskaper och människor, men förmodligen är det de sista två spontana veckorna det jag minns allra mest.
Jag längtar tills jag har gjort mina sex månader som lärare och har erfarenheten på papper och i huvud och hjärta för jag måste hitta och återigen bli Anna som var superambitiös och sporrad till tusen. Jag saknar att vara stressad, att känna att jag måste se bra ut, att ha en full kalender och att alltid vara på språng. Jag skulle förtivina om jag skulle behöva stanna i den här vardagen längre än planerat.
Jag undrar om, när och var jag kommer hitta en vardag som jag vill stanna i längre än ett halvår. Vad är det som krävs?
Det är ju härligt att känna att man gör något bra för barnen i världen och det är ju underbart ifall man kan nöja sig med en lön som man kan överleva på. Men jag är nog helt enkelt inte en sådan som kan nöja sig, jag fungerar inte korrekt i den här miljön under de här förutsättningarna. Det finns ju inget att jobba emot, åtminstone inte för mig för min hjärna är inte programmerad på samma sätt som kinesernas.
Kineser lever i Kina, därav vet man sällan mycket om hur tankarna går i andra kulturer där man inte hyllar Mao som en stor man, där man ger raka svar på frågor, där man inte bryr dig så mycket om ifall man förlorar ansiktet och där man inte växer upp med att alltid rätta sig i ledet. Här kan inte människor flytta som de vill, här har alla barn inte samma förutsättningar, här finns inte de stora möjligheterna.
Jag ser livet annorlunda nu än jag gjorde för ett år sedan. På gott och ont. Jag är möjligen mer realistisk, vilket på många sätt är negativt och tråkigt, samtidigt som det öppnar dörren för ett något helt nytt. Jag skulle vilja se hur mitt liv ser ut i November 2009. Var är jag? Vad gör jag? Och vad är egentligen viktigt?
.
Jag känner kanske att jag inte kan vara alltför personlig här, men detta är trots allt min svenska kommunikationsmetod nummer ett, mitt utrymme för avlastning och även minnesbank för kommande tider.
Imorgon, eller så småning om i alla fall, kommer en uppdatering gällande lektionen med två-åringarna, Lama tempel besöket, pizzaätning på The Kro's Nest, Kanye-konserten, Temple of Heaven besöket samt de två dagarna med den magsjuke engelsmannen.
Men nu, denna tisdagkväll, känner jag för att skriva om hur mycket jag saknar att känna att jag lever mitt i händelsernas centrum. Jag känner mig avskärmad från världen här, hur konstigt det än kan låta. Beijing är minst sagt folkrikt men när jag nu är här, långt ifrån den civiliasation jag känner känns det ociviliserat och på många sätt overkligt. Jag läste inlägg jag skrev för ett år sedan, när jag hade fullt upp med allt. När jag hade fler än ett jobb på gång, när jag hade danslektioner att gå till, danslektioner att planera, universitetskurs med uppgifter att göra, planer för kommande månader att sköta och Stockholmsweekends att passa in. Men, saker är sällan som de låter, för oavsett hur bra jag kan tycka att det låter nu så vet jag att det då fanns, och fortfarande finns, en anledning nog att åka ifrån allt.
Men här, i min vardag just nu, saknar jag det GO jag hade för ett år sedan. Jag kan inte säga att jag tappat gnistan, för den finns där, men ärligt talat finns det inte mycket i min vardag här och nu som eldar på min NU JÄVLAR anda.
Frankrike var underbart på många sätt och berikade mitt liv med nya kunskaper och människor, men förmodligen är det de sista två spontana veckorna det jag minns allra mest.
Jag längtar tills jag har gjort mina sex månader som lärare och har erfarenheten på papper och i huvud och hjärta för jag måste hitta och återigen bli Anna som var superambitiös och sporrad till tusen. Jag saknar att vara stressad, att känna att jag måste se bra ut, att ha en full kalender och att alltid vara på språng. Jag skulle förtivina om jag skulle behöva stanna i den här vardagen längre än planerat.
Jag undrar om, när och var jag kommer hitta en vardag som jag vill stanna i längre än ett halvår. Vad är det som krävs?
Det är ju härligt att känna att man gör något bra för barnen i världen och det är ju underbart ifall man kan nöja sig med en lön som man kan överleva på. Men jag är nog helt enkelt inte en sådan som kan nöja sig, jag fungerar inte korrekt i den här miljön under de här förutsättningarna. Det finns ju inget att jobba emot, åtminstone inte för mig för min hjärna är inte programmerad på samma sätt som kinesernas.
Kineser lever i Kina, därav vet man sällan mycket om hur tankarna går i andra kulturer där man inte hyllar Mao som en stor man, där man ger raka svar på frågor, där man inte bryr dig så mycket om ifall man förlorar ansiktet och där man inte växer upp med att alltid rätta sig i ledet. Här kan inte människor flytta som de vill, här har alla barn inte samma förutsättningar, här finns inte de stora möjligheterna.
Jag ser livet annorlunda nu än jag gjorde för ett år sedan. På gott och ont. Jag är möjligen mer realistisk, vilket på många sätt är negativt och tråkigt, samtidigt som det öppnar dörren för ett något helt nytt. Jag skulle vilja se hur mitt liv ser ut i November 2009. Var är jag? Vad gör jag? Och vad är egentligen viktigt?
.
fredag 31 oktober 2008
Morning exercise, or last minute of it actually
This was at like 10 o'clock today and they do it everyday. At 7.30 they do exercise as well. Some of the students run around on the parking lot just outside my building and there's always one of the students keeping the others in order, screaming at them, counting them, correcting the way they stand e.t.c.
Tomorrow, Saturday morning, I'm going to the kindergarten to teach two year olds för 30 minutes! New experience!
tisdag 28 oktober 2008
The end of the week passes quickly
.
Jag har varit på gymmet, idag var det dans. Den här veckan kommer bli en överraskningsvecka för det enda schema jag har är på kinesiska och väldigt knapert översatt så det enda jag vet är när det är spinning, yoga och dans - inga detaljer. Hittills har jag upplevt yoga med solhälsning och andra normala grejor, latino dans och hip POP (?). Hip-pop läraren hade glansig metallicfärgad jacka och låg keps och kunde sina breakdance moves men seriöst, han var bara där för att få visa upp sig för klassen var fruktansvärt dålig. Även om han kunde dansa så hade han ingen aning om hur man lär ut och entusiasmerar, vi stod därför och hoppade på tre olika sätt hela klassen. Jag hade tråkigt.
Idag var det magdans, läraren var grym men liksom de andra var inte heller hon särskilt pedagogisk. Yogan idag var skoj, det var ungefär som en väl utarbetad dans stretch, precis vad jag behöver. Min kropp känns jobbig och stel, och annorlunda, men någonstans måste man ju börja.
Träningsfolket är väldigt glada och vill alltid prata lite så det känns skoj!
Vi - jag, James och Jakob var ute och promenerade i helgen. Det var rätt konstigt för vi gick från sydväst, bland hutongerna, men kom ut vid Himmelska fridens torg. Beijing kanske inte är så stort ändå. Vi kom från ett område med gallerior och lyxbutiker och på fem minuter var vi bland slitna hutonger med smutsiga barn. Det handlar om kontraster, överallt.
Jag hann köpa en varmare kappa också, en Max Mara (ah, eller huuur) för 200. En stickad basker med matchande halsduk och en pashmina sjal blev det också, och en kinesisk box innehållande två läroböcker, flashcards och CDrom skivor.
Annars har jag skickat mejl till två språkföretag som har mandarinkurser här i Beijing. Jag skulle helst se att de kan förlänga mitt visum utan att jag behöver lämna landet (åka till Hong Kong) för att fixa ett nytt. Planen är en intensivkurs i fyra veckor här i Beijing. Visst skulle det vara skoj att göra det i Shanghai men med tanke på vilken skillnad det skulle göra på mina merkostnader känns det vettigare att stanna här. För det är framförallt Beijing och Shanghai kurserna hålls. Om det löser sig smidigt med visumen hoppas jag att James också stannar. Det skulle förmodligen innebära att jag styr mitt skepp hemåt i mitten eller slutet av mars. Vi får se.. jag skulle vilja se Japan.. och resten av världen också, men jag längtar lite efter stabilitet. Liksom. Framtiden känns precis som ett blankt papper - vad som helst kan hända.
För övrigt är det någon slags China-Europe festival här - "For a win-win solution!". Allt blir så vackert och positivt poetiskt med Chinglish!
torsdag 23 oktober 2008
Lovely muscle pain
.
Gymmet är toppen, perfekt och gör ALL skillnad för mig!
Idag sprang jag i trettio minuter, sedan skilldes jag och Jakob åt för jag skulle testa latino klassen. Okej, tänk svensk schlager i en härlig kinesisk anda. Ja, det var udda. Tydligen hade de redan en del av koreografin inövad men jag fick en kick när jag snappat upp allt efter fem minuter! Det var udda för läraren verkade inte ha någon koll på när hon skulle komma in i musiken och rörelserna och musiken kändes inte helt samstämda. MEN det var roligt! Även fast jag inte förstod vad de sade, så förstod jag tillslut att läraren ville att jag skulle dansa på scenen. Det kändes inte helt aktuellt.. jag menar, som att jag inte redan hade publik, danssalen hade en hel vägg av glasfönster ut mot resten av gymmet. Jag är van att folk tittar nu, jag trodde inte det skulle vara så i en stad som Beijing, men tydligen ändå.
Efter dansklassen fick jag med mig Jakob på yoga, när jag låg där på yogamattan på avslappningen kände jag verkligen att träning är livsviktigt, inte bara av självklara hälsoskäl. Jag blir motiverad, får energi och glädje.
Nu vet jag var jag kommer hänga under kvällarna!
Av någon anledning är köksdörren i min korridor låst, i köket finns dammsugare och tvättmaskin. Jag behöver dammsugare och tvättmaskin. Nu. Bloody chinese people!
Snart kommer James!
onsdag 22 oktober 2008
Western style
.
Min down-period är officiellt över för JAG HAR HITTAT ETT GYM! Här går jag omkring i Beijings förort och tycker synd om mig själv men så helt plötsligt bland alla bara barnrumpor, gatuförsäljare, lera, plastiga klackar och tucktucks så finner jag ett hypermodernt gym på översta våningen i en galleria. Men VA? Alltså, det är så typiskt Kina.
Okej, allt såg bra ut men enligt erfarenhet ska jag inte get my hopes up alltför mycket för ofta tycker man att något är helt otroligt men går i slutändan därifrån med en tom slags känsla.
Anyway. Det finns maskiner vikter, yogasal, spinningsal och danssal!!! Aaaaaaaah! Spegelväggar och UTRYMME!
Jag ska ta en första tur dit imorgon och försöka klura ut schemat fullt ut. Kineser är konstiga, de har en massa reklam och skyltar och grejor på engelska, men när jag frågade efter street dance, jazz dance etc. visste de liksom inte vad jag pratade om. Konstigt, de kallar sig liksom för DANCELAND. Jag vet åtminstone att det finns, det tog dock ett tag att klura ut. De har även balett och något de kallar för slimming exercise? Man behöver inte anmäla sig inför passen så jag har ingen aning om vad jag kommer ställas inför imorgon, men det blir säkert super roligt, om än frustrerande - Det är Kina.
Bedtime.
Min down-period är officiellt över för JAG HAR HITTAT ETT GYM! Här går jag omkring i Beijings förort och tycker synd om mig själv men så helt plötsligt bland alla bara barnrumpor, gatuförsäljare, lera, plastiga klackar och tucktucks så finner jag ett hypermodernt gym på översta våningen i en galleria. Men VA? Alltså, det är så typiskt Kina.
Okej, allt såg bra ut men enligt erfarenhet ska jag inte get my hopes up alltför mycket för ofta tycker man att något är helt otroligt men går i slutändan därifrån med en tom slags känsla.
Anyway. Det finns maskiner vikter, yogasal, spinningsal och danssal!!! Aaaaaaaah! Spegelväggar och UTRYMME!
Jag ska ta en första tur dit imorgon och försöka klura ut schemat fullt ut. Kineser är konstiga, de har en massa reklam och skyltar och grejor på engelska, men när jag frågade efter street dance, jazz dance etc. visste de liksom inte vad jag pratade om. Konstigt, de kallar sig liksom för DANCELAND. Jag vet åtminstone att det finns, det tog dock ett tag att klura ut. De har även balett och något de kallar för slimming exercise? Man behöver inte anmäla sig inför passen så jag har ingen aning om vad jag kommer ställas inför imorgon, men det blir säkert super roligt, om än frustrerande - Det är Kina.
Bedtime.
Nedan ses en ordinär företeelse. Jag blir en del av diverse turistattraktioner. I den Förbjudna Staden till exempel, eller vid helgens utflyckt till Sommarpalatset. Jag undrar om de tror att jag är någon, eller om det bara är för att jag är en vit rolig människa och de som vill ha med mig på sina kort typ är från landet och aldrig har sett någon som jag.
Mina elever har för övrigt börjat våga ta i mig, en del gillar att nypa mig i rumpan medan andra gillar att gosa med mina armar, ben, händer och hår. Vissa ställer sig framför mig när jag sitter på huk på deras nivå och bara stirrar in i mina ögon. Det är rätt mysigt faktiskt. Förra veckan rapade en liten pojke mig i ansiktet av misstag och visste inte var han skulle ta vägen. Pojkarna runt om honom började skratta, jag också och kunde inte sluta! Det är sådana stunder som gör att jag står ut med lektionsplaneringen!
måndag 20 oktober 2008
Wo ai Rei Dian
.
Min hemtelefon ar dod igen och saledes aven mitt internet. Det pagar fortfarande byggarbete i mitt hus och jag ar STORT, SJUKT, ACKLIGT trott pa att alltid hora borrande, hamrande och oljud. Det ar deras fel att inget fungerar.
Jag sitter pa kontoret och ska snart ga och ordna lite lunch. Solen skiner men arligt talat, jag ar ratt trott pa Kina nu. Fast det ar nog bara annu en overgangsperiod. Det ar bara det att det liksom inte finns nagot tempo har och min kalender ar allt annat an fulltecknad. Det ar typ omojligt att kanna sig frasch for det ar omojligt att hitta produkter och gym och snygga klader. Kineser ar omoderna och ociviliserade. Och nastan alla barns tander ar brungula, det gor mig ledsen.
Om en vecka eller sa kommer jag nog ater igen kanna att detta ar en givande och spannande period i mitt liv. Tills dess ar det bara till att halla ut helt enkelt.
I helgen var vi till IKEA och till Sommarpalatset. Kottbullarna pa IKEA var lite av en besvikelse. Tank skolmatsal sa forstar ni, de var inte bruna och krispiga, mer kokta och graa. MEN nu har jag sill och en massa knackebrod. Och ost! James alskar hjortronsylt och ar for ovrigt valdigt skicklig da det kommer till den svenska grammatiken!
Sommarpalatset, tyckte vi allihopa, var som de flesta sevardheter. Overexponerat. Miljoner manniskor, inga forklaringar till nagonting, forsaljning av diverse skrap overallt men anda i grund och botten en otroligt historiskt vacker plats. Det ar bara det att man blir lite tom nar det kanns som att inget har nagot vidare djup.
Okej, lunch.
PS. Gossip Girl i Ostersund?
.
Min hemtelefon ar dod igen och saledes aven mitt internet. Det pagar fortfarande byggarbete i mitt hus och jag ar STORT, SJUKT, ACKLIGT trott pa att alltid hora borrande, hamrande och oljud. Det ar deras fel att inget fungerar.
Jag sitter pa kontoret och ska snart ga och ordna lite lunch. Solen skiner men arligt talat, jag ar ratt trott pa Kina nu. Fast det ar nog bara annu en overgangsperiod. Det ar bara det att det liksom inte finns nagot tempo har och min kalender ar allt annat an fulltecknad. Det ar typ omojligt att kanna sig frasch for det ar omojligt att hitta produkter och gym och snygga klader. Kineser ar omoderna och ociviliserade. Och nastan alla barns tander ar brungula, det gor mig ledsen.
Om en vecka eller sa kommer jag nog ater igen kanna att detta ar en givande och spannande period i mitt liv. Tills dess ar det bara till att halla ut helt enkelt.
I helgen var vi till IKEA och till Sommarpalatset. Kottbullarna pa IKEA var lite av en besvikelse. Tank skolmatsal sa forstar ni, de var inte bruna och krispiga, mer kokta och graa. MEN nu har jag sill och en massa knackebrod. Och ost! James alskar hjortronsylt och ar for ovrigt valdigt skicklig da det kommer till den svenska grammatiken!
Sommarpalatset, tyckte vi allihopa, var som de flesta sevardheter. Overexponerat. Miljoner manniskor, inga forklaringar till nagonting, forsaljning av diverse skrap overallt men anda i grund och botten en otroligt historiskt vacker plats. Det ar bara det att man blir lite tom nar det kanns som att inget har nagot vidare djup.
Okej, lunch.
PS. Gossip Girl i Ostersund?
.
fredag 17 oktober 2008
Flashing lights
.
Efter fredagens första lektion som slutade 09.30 gick jag hem igen och inväntar nu min andra och sista lektion. Den börjar 15.25.
Jag önskar att jag hade mer kontinuerlig klassrumstid och inte så mycket dötid. Jag önskar att jag hade färre lektionsplaner att göra och jag önskar att jag inte behövde göra dem själv.
Är det hemskt att jag längtar tills det är över? Hela jag längtar inte, men en liten del. Det finns alltid de som har det bättre, men det beror väl på hur man ser det för det finns ju också alltid de som har det värre. Att ha ett helt gäng med glada barn hoppandes runt omkring mig vid varje dag räddar liksom hela situationen.
Efter att ha insett att jag faktiskt måste börja planera för kommande tider har jag tänkt följande; Jag ska maila någon viktig person på Stockholm School of Business, Handels, och fråga ifall jag har någon chans att bli intagen på särskilda meriter. Eftersom jag inte läst Matematik D så har jag betydligt mindre chans att komma in, även fast det då jag gick gymnasiet räckte med Matematik C. Därför, valde jag att läsa Matematik C utöver mina ordinarie kurser. Jag vägrar tro att det var helt i onödan för den kursen var den jobbigaste kursen jag läst, någonsin. En konstant skräck att bli underkänd. Som tur var gick det vägen, men det var nog på gränsen.
Jag vill läsa mitt första år i Stockholm. Jag vill, jag vill, jag vill.
En annan superviktig grej; JAG HAR BILJETTER TILL KANYE WEST GLOW IN THE DARK TOUR I BEIJING DEN 1 NOVEMBER!
Det var typ halva min lön, men det känns som en bra prioritering, lätt.
James har haft ytterligare en veckas semester och spenderat den här, ett mycket bra val tycker jag. Imorgon ska vi till IKEA. Och äta köttbullar såklart.
Ah, J-O Waldner är sjukt populär här och han har en egen restaurang. Tyvärr är den en skam för Svea Rike. Förfallen, tom och tråkig. Tydligen bygger de om, men det såg inte vidare lyckat ut.
Jag önskar att jag hade mer kontinuerlig klassrumstid och inte så mycket dötid. Jag önskar att jag hade färre lektionsplaner att göra och jag önskar att jag inte behövde göra dem själv.
Är det hemskt att jag längtar tills det är över? Hela jag längtar inte, men en liten del. Det finns alltid de som har det bättre, men det beror väl på hur man ser det för det finns ju också alltid de som har det värre. Att ha ett helt gäng med glada barn hoppandes runt omkring mig vid varje dag räddar liksom hela situationen.
Efter att ha insett att jag faktiskt måste börja planera för kommande tider har jag tänkt följande; Jag ska maila någon viktig person på Stockholm School of Business, Handels, och fråga ifall jag har någon chans att bli intagen på särskilda meriter. Eftersom jag inte läst Matematik D så har jag betydligt mindre chans att komma in, även fast det då jag gick gymnasiet räckte med Matematik C. Därför, valde jag att läsa Matematik C utöver mina ordinarie kurser. Jag vägrar tro att det var helt i onödan för den kursen var den jobbigaste kursen jag läst, någonsin. En konstant skräck att bli underkänd. Som tur var gick det vägen, men det var nog på gränsen.
Jag vill läsa mitt första år i Stockholm. Jag vill, jag vill, jag vill.
En annan superviktig grej; JAG HAR BILJETTER TILL KANYE WEST GLOW IN THE DARK TOUR I BEIJING DEN 1 NOVEMBER!
Det var typ halva min lön, men det känns som en bra prioritering, lätt.
James har haft ytterligare en veckas semester och spenderat den här, ett mycket bra val tycker jag. Imorgon ska vi till IKEA. Och äta köttbullar såklart.
Ah, J-O Waldner är sjukt populär här och han har en egen restaurang. Tyvärr är den en skam för Svea Rike. Förfallen, tom och tråkig. Tydligen bygger de om, men det såg inte vidare lyckat ut.
tisdag 14 oktober 2008
Högutvecklingsland
.
Okej, alltså kineser är på många sätt ganska ociviliserade varelser. Exempelvis då man ser barnen i sparkdräkter med hål så de kan uträtta sina behov precis var som helst - vilket de också gör, både nummer ett och två. På typ trottoaren, eller på springbanan, eller ja, var som helst egentligen. Fräsch, härligt, befriande. Verkligen.
(Barnen på bilden har inget med texten att göra. Men det har däremot trottoaren.)
måndag 13 oktober 2008
torsdag 9 oktober 2008
Shanghai diary
.
Tisdag
Vi tog en taxi från tågstationen till vårt toppenhotell och myste runt i morgonrock och tofflor ett tag. Jag älskar hur personalstaben på lyxhotell är lätt överflödig, sådär så att alla vill hjälpa till med alla möjliga småsaker. Vårt rum var stort och fint med ett superhärligt badrum.
Efter att vi organiserat hemresan promenerade vi runt i jakt på H&M där vi efter en fika på Starbucks spenderade tre timmar och sammanlagt över tretusen kronor. Området runt hotellet var europeiskt och bitvis engelskt pittoreskt, supermysigt!
Vi tog oss senare tillbaka till hotellet där vi kollade upp adressen till TGI Friday och utnyttjade samtliga rums faciliteter som TV, internet, badkar, vattenkokare och te. Vi mötte upp Austen och Josie och tog en taxi till TGI's, jag åt en underbart europeisk Pasta Alfredo. Vi upptäckte genast att Shanghai inte alls är så obegriplig stort som Beijing, vi tog därför en prommenad hem igen.
Onsdag
Vi gick upp relativt tidigt och började promenare i riktning mot The Bund, tog en kaffe på ett café, hittade till en park, som vi tror åtminstone var i närheten av People's Square. Därefter gick vi mot Shanghais Oxford Street; Nanjing Road. Det var minst sagt galet då vi fann oss själva mitt i folkmassan och var tvugna att köa för att komma över gatan, eller jaa, vi köade väl inte riktigt, vi trängde oss mer - helt på kinesiskt manér.
Nanjing Road var inget särskilt, ja, förutom mängden människor då, och det faktum att jag var en av två blondiner vi såg på hela promenaden ner mot the Bund. Vi stannade och såg på när Oriental Pearl Tower och resten av de magnifika byggnaderna tändes upp i takt med att mörkret föll. Helt fantastiskt! Vi strosade mot lugnare kvarter för att ta en taxi tillbaka till hotellet för att byta om, äta lite burknudlar (älska! det är så himla enkelt!) och sedan åka ut mot the Bund igen för en liten barrunda.
När vi klev ur taxin hann vi inte gå många meter förrän en pappa med baby och resten av familjen på släptåg ville ta ett kort på mig. Babyn placerades i mina armar och jag blev kär direkt! Så otroligt fin och mysig och härlig liten människa! Efter några drinkargick vi ut för att strosa längst floden och titta på Shanghais vackra skyline. Lätt världens härligaste kväll! Torsdag Vi tog en taxi från hotellet till Shanhais äldre delar.. fast jag vet inte, det hela såg inte vidare gammalt ut. Typisk kinesisk arkitetur, med nya fasader. Vi strosade omkring och precis som på alla andra ställen i Kina finns KFC, McDonald's och Starbucks precis överallt..! Men vackert var det i alla fall, och trångt! Vi köpte pärlor för det är underbart billigt, smycken och övade vår kinesiska. James är grym!
Vi hittade en stor park och den hade varit otrolig.. om det inte varit för alla andra 10578 människor där. Men det här är Kina idag. Det civiliserade, utvecklade, hypermoderna Kina. Kapitalistiska Kina. Shanghai är annorlunda, man ser det på befolkningen också. De har mer utsvävande stilar, ser mer kreativa ut och verkar vara mer individualistiska.
På kvällen mötte vi upp andra TTC människor som också spenderade sin semester i Shanghai. Vi började på Zapata's och fortsatte till M2, det var underbart roligt! Folk pratade engelska och där fanns en massa européer! Vi tog en taxi hem och somnade av utmattning.
Fredag
På fredag sov vi länge och åt frukost framför BBC i våra morgonrockar och mjuka toflor. som vanligt! Vi började andra igen och hittade till en park med en liten sjö i mitten där barn åkte rullskridskor och tillvaron var fridfull. Vi fortsatte vandra och hittade stora köpcentrum och en liten kyrka mitt i vimlet. Vi bestämde oss för att ta en taxi till Kinas finaste tehus som har 400 år på nacken. Det står i en liten sjö och är omgivet av upplysta typiskt kinesiska hus. Vi beställde två kannor te och till det fick vi tofu och små ägg. Vi åkte tillbaka till hotellet och bytte om för att äta middag på en indisk och superbillig restaurang. Indiskt kanske blir min nya favorit, för så gott var det faktiskt.
Lördag
På lördagsmorgonen utnyttjade vi badkaret för sista gången och packade ihop våra saker. Efter en sista härlig frukost framför BBC bestående av kaffe, juice, knäckebröd, ost och yoghurt gav vi oss iväg mot Oriental Pearl Tower. Det tog forever att komma in, därför åkte vi aldrig upp i Shanghais högsta byggnad där bar Cloud 9 huserar på översta våningen. Det var en Crackin' view trots smoggen och det halvdåliga vädret. Vi promenerade därifrån med ett leende på läpparna och tog en taxi till the Ritz där den amerikanska kedjan Tony Roman's har en restarung. Där hittar man världens bästa ribs och vi tog båda en tallrik med medium (snarare typ raw) stekt stek, ribs, coleslaw och bakad potatis. OH MY GOD, vad gott! Jag kommer aldrig förstå vegetarianer.
Planet hem gick vid tio och vi var på flygplatsen i god tid. Jag och James fick toppenplatser precis bakom Business Class avdelningen så James kunde för en gångs skull sträcka ut benen. Austen hade ordnat hemtransport med en kines från hans skola, det var bara det att han inte hade någon som helst koll på var han skulle vilket gjorde att hemrese tiden i princip fördubblades.
Söndag
Jag vaknade James' lägenhet mitt på dagen och insåg vilken otrolig tur jag haft med mitt boende. Anyhow, efter att vi handlat frukost på hörnet spenderade vi några timmar med att titta på Sex & the City. Jag hittade boxen i Shanghai för ett minipris, yeeej! Efteråt gick vi runt på skolområdet där eleverna hade rast och det är en ordentligt stor skola med över femtusen elever, det är precis som man tänker sig en typisk kinesisk skola.
Området runt skolan var också precis så typiskt litet samhälle i Kina och det var helt fantastiskt att gå runt på leriga gångar mellan husen och se att mitt i all skit fanns vackra husfasader och ingångar. Det kändes som att det en gång i tiden varit ett otroligt välmående samhälle som på något sätt under årens gång förfallit. Det fanns träd och för första gången på länge kändes det som att jag andades friskluft. Det börjar bli kallt här och dags för att skaffa vinterkläder.
Jag tog mig hemåt med James' fullpackade ryggsäck på ryggen. Efter första bussresan mot Beijing centrum och jag klev ur bussen, kände jag; Hemma! Jag tog tunnelbanan till Military Museum och vandrade mot Västra Stationen därifrån buss nummer 616 mot Bai Lu Yuan avgår.
Hemma.
.
Tisdag
Vi tog en taxi från tågstationen till vårt toppenhotell och myste runt i morgonrock och tofflor ett tag. Jag älskar hur personalstaben på lyxhotell är lätt överflödig, sådär så att alla vill hjälpa till med alla möjliga småsaker. Vårt rum var stort och fint med ett superhärligt badrum.
Efter att vi organiserat hemresan promenerade vi runt i jakt på H&M där vi efter en fika på Starbucks spenderade tre timmar och sammanlagt över tretusen kronor. Området runt hotellet var europeiskt och bitvis engelskt pittoreskt, supermysigt!
Vi tog oss senare tillbaka till hotellet där vi kollade upp adressen till TGI Friday och utnyttjade samtliga rums faciliteter som TV, internet, badkar, vattenkokare och te. Vi mötte upp Austen och Josie och tog en taxi till TGI's, jag åt en underbart europeisk Pasta Alfredo. Vi upptäckte genast att Shanghai inte alls är så obegriplig stort som Beijing, vi tog därför en prommenad hem igen.
Onsdag
Vi gick upp relativt tidigt och började promenare i riktning mot The Bund, tog en kaffe på ett café, hittade till en park, som vi tror åtminstone var i närheten av People's Square. Därefter gick vi mot Shanghais Oxford Street; Nanjing Road. Det var minst sagt galet då vi fann oss själva mitt i folkmassan och var tvugna att köa för att komma över gatan, eller jaa, vi köade väl inte riktigt, vi trängde oss mer - helt på kinesiskt manér.
Nanjing Road var inget särskilt, ja, förutom mängden människor då, och det faktum att jag var en av två blondiner vi såg på hela promenaden ner mot the Bund. Vi stannade och såg på när Oriental Pearl Tower och resten av de magnifika byggnaderna tändes upp i takt med att mörkret föll. Helt fantastiskt! Vi strosade mot lugnare kvarter för att ta en taxi tillbaka till hotellet för att byta om, äta lite burknudlar (älska! det är så himla enkelt!) och sedan åka ut mot the Bund igen för en liten barrunda.
När vi klev ur taxin hann vi inte gå många meter förrän en pappa med baby och resten av familjen på släptåg ville ta ett kort på mig. Babyn placerades i mina armar och jag blev kär direkt! Så otroligt fin och mysig och härlig liten människa! Efter några drinkargick vi ut för att strosa längst floden och titta på Shanghais vackra skyline. Lätt världens härligaste kväll! Torsdag Vi tog en taxi från hotellet till Shanhais äldre delar.. fast jag vet inte, det hela såg inte vidare gammalt ut. Typisk kinesisk arkitetur, med nya fasader. Vi strosade omkring och precis som på alla andra ställen i Kina finns KFC, McDonald's och Starbucks precis överallt..! Men vackert var det i alla fall, och trångt! Vi köpte pärlor för det är underbart billigt, smycken och övade vår kinesiska. James är grym!
Vi hittade en stor park och den hade varit otrolig.. om det inte varit för alla andra 10578 människor där. Men det här är Kina idag. Det civiliserade, utvecklade, hypermoderna Kina. Kapitalistiska Kina. Shanghai är annorlunda, man ser det på befolkningen också. De har mer utsvävande stilar, ser mer kreativa ut och verkar vara mer individualistiska.
På kvällen mötte vi upp andra TTC människor som också spenderade sin semester i Shanghai. Vi började på Zapata's och fortsatte till M2, det var underbart roligt! Folk pratade engelska och där fanns en massa européer! Vi tog en taxi hem och somnade av utmattning.
Fredag
På fredag sov vi länge och åt frukost framför BBC i våra morgonrockar och mjuka toflor. som vanligt! Vi började andra igen och hittade till en park med en liten sjö i mitten där barn åkte rullskridskor och tillvaron var fridfull. Vi fortsatte vandra och hittade stora köpcentrum och en liten kyrka mitt i vimlet. Vi bestämde oss för att ta en taxi till Kinas finaste tehus som har 400 år på nacken. Det står i en liten sjö och är omgivet av upplysta typiskt kinesiska hus. Vi beställde två kannor te och till det fick vi tofu och små ägg. Vi åkte tillbaka till hotellet och bytte om för att äta middag på en indisk och superbillig restaurang. Indiskt kanske blir min nya favorit, för så gott var det faktiskt.
Lördag
På lördagsmorgonen utnyttjade vi badkaret för sista gången och packade ihop våra saker. Efter en sista härlig frukost framför BBC bestående av kaffe, juice, knäckebröd, ost och yoghurt gav vi oss iväg mot Oriental Pearl Tower. Det tog forever att komma in, därför åkte vi aldrig upp i Shanghais högsta byggnad där bar Cloud 9 huserar på översta våningen. Det var en Crackin' view trots smoggen och det halvdåliga vädret. Vi promenerade därifrån med ett leende på läpparna och tog en taxi till the Ritz där den amerikanska kedjan Tony Roman's har en restarung. Där hittar man världens bästa ribs och vi tog båda en tallrik med medium (snarare typ raw) stekt stek, ribs, coleslaw och bakad potatis. OH MY GOD, vad gott! Jag kommer aldrig förstå vegetarianer.
Planet hem gick vid tio och vi var på flygplatsen i god tid. Jag och James fick toppenplatser precis bakom Business Class avdelningen så James kunde för en gångs skull sträcka ut benen. Austen hade ordnat hemtransport med en kines från hans skola, det var bara det att han inte hade någon som helst koll på var han skulle vilket gjorde att hemrese tiden i princip fördubblades.
Söndag
Jag vaknade James' lägenhet mitt på dagen och insåg vilken otrolig tur jag haft med mitt boende. Anyhow, efter att vi handlat frukost på hörnet spenderade vi några timmar med att titta på Sex & the City. Jag hittade boxen i Shanghai för ett minipris, yeeej! Efteråt gick vi runt på skolområdet där eleverna hade rast och det är en ordentligt stor skola med över femtusen elever, det är precis som man tänker sig en typisk kinesisk skola.
Området runt skolan var också precis så typiskt litet samhälle i Kina och det var helt fantastiskt att gå runt på leriga gångar mellan husen och se att mitt i all skit fanns vackra husfasader och ingångar. Det kändes som att det en gång i tiden varit ett otroligt välmående samhälle som på något sätt under årens gång förfallit. Det fanns träd och för första gången på länge kändes det som att jag andades friskluft. Det börjar bli kallt här och dags för att skaffa vinterkläder.
Jag tog mig hemåt med James' fullpackade ryggsäck på ryggen. Efter första bussresan mot Beijing centrum och jag klev ur bussen, kände jag; Hemma! Jag tog tunnelbanan till Military Museum och vandrade mot Västra Stationen därifrån buss nummer 616 mot Bai Lu Yuan avgår.
Hemma.
.
tisdag 7 oktober 2008
måndag 29 september 2008
Shanghai, baby!
.
Äntligen är min sjudagars vecka över och ikväll åker jag till Shanghai!
Jag har haft en bra vecka och börjar verkligen känna mig hemma, dessutom; Hur många är det som får så härliga välkomnanden varje gång de går till jobbet? Alla ropar hej och vill prata, springer upp till mig och hoppar omkring. Jag har en underbar vardag!
Vi har bokat femstjärnigt och jag ser framemot en luxuös tillvaro några dagar framöver!
Igår var jag och James ute på upptäcktsfärd i Fangshan igår och tappade bort oss, allt är så stort här! Vi tog en tucktuck tillbaka. Som vanligt när vi letar efter ställen att äta på slutar det med att vi äter på restaurangen på hörnet två minuter från min lägenhet. Vi försökte på på tre ställen innan men chockande nog hade de slut på ris! VA?! Det är Kina och det är slut på RIS?! Helkonstigt.
Anyway, gotta pack! Jag tar med mig min rosa laptop för vi kommer ha internet på rummet.
Ah, men en annan grej då! Jag såg när första kinesen tog en rymdpromenad, live! Kolla här!
Äntligen är min sjudagars vecka över och ikväll åker jag till Shanghai!
Jag har haft en bra vecka och börjar verkligen känna mig hemma, dessutom; Hur många är det som får så härliga välkomnanden varje gång de går till jobbet? Alla ropar hej och vill prata, springer upp till mig och hoppar omkring. Jag har en underbar vardag!
Vi har bokat femstjärnigt och jag ser framemot en luxuös tillvaro några dagar framöver!
Igår var jag och James ute på upptäcktsfärd i Fangshan igår och tappade bort oss, allt är så stort här! Vi tog en tucktuck tillbaka. Som vanligt när vi letar efter ställen att äta på slutar det med att vi äter på restaurangen på hörnet två minuter från min lägenhet. Vi försökte på på tre ställen innan men chockande nog hade de slut på ris! VA?! Det är Kina och det är slut på RIS?! Helkonstigt.
Anyway, gotta pack! Jag tar med mig min rosa laptop för vi kommer ha internet på rummet.
Ah, men en annan grej då! Jag såg när första kinesen tog en rymdpromenad, live! Kolla här!
fredag 26 september 2008
Guns?
.
Ok, so I went to bed like an hour ago cause I've been up doing some lesson planning but I couldn't sleep. Suddenly, about ten minutes ago, I hear like gun shots, honestly, they were loud as well. Like five of them! And then some kind of siren and then like four more shots!
What? Am I supposed to be scared now? I thought this was like the best, most family friendly area of all, without any ghetto kinda things going on.
VERY WEIRD.
My babies!
.
Ok, so I went to bed like an hour ago cause I've been up doing some lesson planning but I couldn't sleep. Suddenly, about ten minutes ago, I hear like gun shots, honestly, they were loud as well. Like five of them! And then some kind of siren and then like four more shots!
What? Am I supposed to be scared now? I thought this was like the best, most family friendly area of all, without any ghetto kinda things going on.
VERY WEIRD.
My babies!
.
torsdag 25 september 2008
Whaaa?
.
I know, on Video 10 I look completely out of my mind and totally scary. Sorry 'bout that.
Just press play, it'll be fine.
.
I know, on Video 10 I look completely out of my mind and totally scary. Sorry 'bout that.
Just press play, it'll be fine.
.
onsdag 24 september 2008
Wednesday night
.
Men seriöst.
Jag kan inte jobba.
Ge mig semester.
Ge mig Shanghai.
Ge mig äventyr.
Ge mig lyx.
Ge mig H&M.
Ge mig galet party.
(Okej, jag är i Beijing, mitt liv är ett äventyr och jag lever i lyx, det enda jag saknar är H&M. Egentligen.)
Hej James.
Ah men en bra grej då; En britt (ej mannen på bilden ovan utan en annan) sade idag att jag låter som en engelsk person, från söder. Jag ska fortsatta kämpa med min accent för jag vill låta helt native, antingen britt eller amerikansk, inte båda. Helst brittisk förresten - jag är uppenbarligen på rätt spår!
.
Men seriöst.
Jag kan inte jobba.
Ge mig semester.
Ge mig Shanghai.
Ge mig äventyr.
Ge mig lyx.
Ge mig H&M.
Ge mig galet party.
(Okej, jag är i Beijing, mitt liv är ett äventyr och jag lever i lyx, det enda jag saknar är H&M. Egentligen.)
Hej James.
Ah men en bra grej då; En britt (ej mannen på bilden ovan utan en annan) sade idag att jag låter som en engelsk person, från söder. Jag ska fortsatta kämpa med min accent för jag vill låta helt native, antingen britt eller amerikansk, inte båda. Helst brittisk förresten - jag är uppenbarligen på rätt spår!
.
Wednesday
.
Jag har ont i magen och är säker på att det är på grund av grönsaksröran jag åt till lunch för kyckling grejen var slut. Jag typ återupplever mina två första veckor i Kina.
Apropå mat så är det inget jag själv behöver lägga ut pengar såvida jag inte vill, jag har varsitt förbetalat matkort att betala med i den lokala matsalen.
Fler grejor jag inte betalar för är min lägenhet, samtal till och från min fasta hemtelefon, vatten, el och internet.
På skolan är jag särbehandlad och behöver inte vara där någon annan tid än då jag har lektioner. De kinesiska lärarna börjar vid åtta och måste stanna till halv sex på kvällarna.
Jag är tjugo år och har gått en lärarutbildning på en månad. Seriöst. Hur hamnade jag här?
Jag jagar alltid efter mer, vill alltid ha mer och lycka för mig är att känna att jag faktiskt kan göra precis vad jag vill. Frihet och lycka går hand i hand.
.
Jag har ont i magen och är säker på att det är på grund av grönsaksröran jag åt till lunch för kyckling grejen var slut. Jag typ återupplever mina två första veckor i Kina.Apropå mat så är det inget jag själv behöver lägga ut pengar såvida jag inte vill, jag har varsitt förbetalat matkort att betala med i den lokala matsalen.
Fler grejor jag inte betalar för är min lägenhet, samtal till och från min fasta hemtelefon, vatten, el och internet.
På skolan är jag särbehandlad och behöver inte vara där någon annan tid än då jag har lektioner. De kinesiska lärarna börjar vid åtta och måste stanna till halv sex på kvällarna.
Jag är tjugo år och har gått en lärarutbildning på en månad. Seriöst. Hur hamnade jag här?
Jag jagar alltid efter mer, vill alltid ha mer och lycka för mig är att känna att jag faktiskt kan göra precis vad jag vill. Frihet och lycka går hand i hand.
.
Scandinavia
.
Det här hörde jag precis på Rix FM:
Finland är världens tredje vapentätaste land efter USA och Jemen.
What the fuck?!
Apropå Finland, så känns det lite som att Skandinaver rent generellt på något sätt förnekar Finland. Vi vill liksom inte kopplas samman med dem. Är det för att de ligger för nära Ryssland (som ur många synvinklar är ett konstigt land, titta här - otroligt fräscht)? För att de talar ett fult språk? Nu har vi en ny anledning; Det är världens tredje vapentätaste land.
Enligt samma radio nyheter är tydligen Sverige världens minst korrumperande land efterföljt av Danmark och Nya Zeeland . Det låter ju fint, men hur mäter man det?
Det är konstigt förresten, att fler kineser vet vad Danmark är än Sverige, vad är anledningen till det?
.
Det här hörde jag precis på Rix FM:
Finland är världens tredje vapentätaste land efter USA och Jemen.
What the fuck?!
Apropå Finland, så känns det lite som att Skandinaver rent generellt på något sätt förnekar Finland. Vi vill liksom inte kopplas samman med dem. Är det för att de ligger för nära Ryssland (som ur många synvinklar är ett konstigt land, titta här - otroligt fräscht)? För att de talar ett fult språk? Nu har vi en ny anledning; Det är världens tredje vapentätaste land.
Enligt samma radio nyheter är tydligen Sverige världens minst korrumperande land efterföljt av Danmark och Nya Zeeland . Det låter ju fint, men hur mäter man det?
Det är konstigt förresten, att fler kineser vet vad Danmark är än Sverige, vad är anledningen till det?
.
tisdag 23 september 2008
måndag 22 september 2008
Detaljer
.
Jag har träffat så otroligt många nya människor under det senaste året, men en del tycks göra mer skillnad än andra.
Att bli avklippt från sitt eget liv, eller för min del då jag i princip klippt av mig själv, kan vara underbart och utvecklande, men också påfrestande då man bara vill vara eller prata av sig och de människor som brukar vara nära inte är det. Jag behöver sådana relationer för att må bra, där man bara kan vara, där man kan prata om vad som helst eller vara tyst om man känner för det. Naturlig enkelhet.
Det jag tror hindrar människor från att ge sig ut och upptäcka andra delar av livet än de kända är tron att man inte kommer att hitta bra relationer på andra ställen. Det handlar inte om att välja bort det man redan har. Det handlar om att hitta något annorlunda och om att utvecklas.
Jag har en trygghet som bygger på erfarenheten av att jag kan hitta bra relationer var jag än befinner mig. Mei wenti - No problem, no worries.
Ofta är det verkligen de små detaljerna som gör de största skillnaderna.
Jag lånade ut mitt USB minne och fick tillbaka det i helgen och på det fanns det här;
IF…..
If you can keep your head when all about you
Are losing theirs and blaming it on you,
If you can trust yourself when all men doubt you,
But make allowance for their doubting too;
If you can wait and not be tired by waiting,
Or being lied about, don't deal in lies,
Or being hated, don't give way to hating,
And yet don't look too good, nor talk too wise:
If you can dream - and not make dreams your master;
If you can think - and not make thoughts your aim;
If you can meet with Triumph and Disaster
And treat those two impostors just the same;
If you can bear to hear the truth you've spoken
Twisted by knaves to make a trap for fools,
Or watch the things you gave your life to, broken,
And stoop and build 'em up with worn-out tools:
If you can make one heap of all your winnings
And risk it on one turn of pitch-and-toss,
And lose, and start again at your beginnings
And never breathe a word about your loss;
If you can force your heart and nerve and sinew
To serve your turn long after they are gone,
And so hold on when there is nothing in you
Except the Will which says to them: 'Hold on!'
If you can talk with crowds and keep your virtue,'
Or walk with Kings - nor lose the common touch,
If neither foes nor loving friends can hurt you,
If all men count with you, but none too much;
If you can fill the unforgiving minute
With sixty seconds' worth of distance run,
Yours is the Earth and everything that's in it,
And - which is more - you'll be a Man, my son!
(R. Kipling)
Frösön, Östersund, Sverige.
.
Jag har träffat så otroligt många nya människor under det senaste året, men en del tycks göra mer skillnad än andra.
Att bli avklippt från sitt eget liv, eller för min del då jag i princip klippt av mig själv, kan vara underbart och utvecklande, men också påfrestande då man bara vill vara eller prata av sig och de människor som brukar vara nära inte är det. Jag behöver sådana relationer för att må bra, där man bara kan vara, där man kan prata om vad som helst eller vara tyst om man känner för det. Naturlig enkelhet.
Det jag tror hindrar människor från att ge sig ut och upptäcka andra delar av livet än de kända är tron att man inte kommer att hitta bra relationer på andra ställen. Det handlar inte om att välja bort det man redan har. Det handlar om att hitta något annorlunda och om att utvecklas.
Jag har en trygghet som bygger på erfarenheten av att jag kan hitta bra relationer var jag än befinner mig. Mei wenti - No problem, no worries.
Ofta är det verkligen de små detaljerna som gör de största skillnaderna.
Jag lånade ut mitt USB minne och fick tillbaka det i helgen och på det fanns det här;
IF…..
If you can keep your head when all about you
Are losing theirs and blaming it on you,
If you can trust yourself when all men doubt you,
But make allowance for their doubting too;
If you can wait and not be tired by waiting,
Or being lied about, don't deal in lies,
Or being hated, don't give way to hating,
And yet don't look too good, nor talk too wise:
If you can dream - and not make dreams your master;
If you can think - and not make thoughts your aim;
If you can meet with Triumph and Disaster
And treat those two impostors just the same;
If you can bear to hear the truth you've spoken
Twisted by knaves to make a trap for fools,
Or watch the things you gave your life to, broken,
And stoop and build 'em up with worn-out tools:
If you can make one heap of all your winnings
And risk it on one turn of pitch-and-toss,
And lose, and start again at your beginnings
And never breathe a word about your loss;
If you can force your heart and nerve and sinew
To serve your turn long after they are gone,
And so hold on when there is nothing in you
Except the Will which says to them: 'Hold on!'
If you can talk with crowds and keep your virtue,'
Or walk with Kings - nor lose the common touch,
If neither foes nor loving friends can hurt you,
If all men count with you, but none too much;
If you can fill the unforgiving minute
With sixty seconds' worth of distance run,
Yours is the Earth and everything that's in it,
And - which is more - you'll be a Man, my son!
(R. Kipling)
Frösön, Östersund, Sverige.
.
Speed of light
.
Jag är färdig i klassrummet för dagen och tänker spendera eftermiddagen med en promenad och planering inför resten av veckan.
Igår blev Shanghai semestern definitiv då jag och min bästis James betalade hotellet. Vi tar förstklassigt nattåg ner på måndag kväll och checkar på tisdag in på femstjärniga Jin Jiang Hotel. 2000 svenska riksdaler för två personer för fyra nätter. Ja, jag älskar Kina. Jag ska gotta mig i lyx och bekvämlighet i en av mina drömmars städer. Woohooooooo!
Här är en TTC video.
.
Jag är färdig i klassrummet för dagen och tänker spendera eftermiddagen med en promenad och planering inför resten av veckan.
Igår blev Shanghai semestern definitiv då jag och min bästis James betalade hotellet. Vi tar förstklassigt nattåg ner på måndag kväll och checkar på tisdag in på femstjärniga Jin Jiang Hotel. 2000 svenska riksdaler för två personer för fyra nätter. Ja, jag älskar Kina. Jag ska gotta mig i lyx och bekvämlighet i en av mina drömmars städer. Woohooooooo!
Här är en TTC video.
.
torsdag 18 september 2008
Studies?
.
Jag har just haft en diskussion med en av mina housemates. Tydligen kostar det att studera i England men inte i Skottland och då tänker jag; Edinburgh?
De har stor variation på olika Degrees, man har möjlighet att studera i ett annat land ett år, det är ett gammat universitet som kvalificerade sig till top 30 på listan Europas bästa Business schools förra året och framförallt är Edinburgh en stad som verkar väldigt vacker och pittoresk men samtidigt ung. Jag har bara hört bra saker om den.
Jag har just haft en diskussion med en av mina housemates. Tydligen kostar det att studera i England men inte i Skottland och då tänker jag; Edinburgh?
De har stor variation på olika Degrees, man har möjlighet att studera i ett annat land ett år, det är ett gammat universitet som kvalificerade sig till top 30 på listan Europas bästa Business schools förra året och framförallt är Edinburgh en stad som verkar väldigt vacker och pittoresk men samtidigt ung. Jag har bara hört bra saker om den.
- http://rankings.ft.com/european-business-school-rankings/edinburgh-university-management-school
- http://www.ed.ac.uk/
- http://en.wikipedia.org/wiki/Edinburgh
Back to work!
.
Goodmorning
.
Solen skiner nu på förmiddagen precis som den brukar göra, men smoggen tränger sig på allt mer även här ute i Beijings utkanter.
Idag har jag mina andraklassare först och jag ska köra ett Bingo spel som jag förberedde igår. Det är lite komplicerat för elevernas nivåer i klass 2(3) är otroligt varierande och ibland upplever jag att mina förstaklassare kan mycket mer.
Idag ska jag ut med mina joggingskor och se om jag kan hitta något bra ställe för träning.. vi har en löpbana alldeles vid skolan men där hänger det alltid elever.. mm, jag får se.
Dags att samla ihop mig och ta den lilla prommenaden till skolbyggnaden.
Anna
.
Solen skiner nu på förmiddagen precis som den brukar göra, men smoggen tränger sig på allt mer även här ute i Beijings utkanter.
Idag har jag mina andraklassare först och jag ska köra ett Bingo spel som jag förberedde igår. Det är lite komplicerat för elevernas nivåer i klass 2(3) är otroligt varierande och ibland upplever jag att mina förstaklassare kan mycket mer.
Idag ska jag ut med mina joggingskor och se om jag kan hitta något bra ställe för träning.. vi har en löpbana alldeles vid skolan men där hänger det alltid elever.. mm, jag får se.
Dags att samla ihop mig och ta den lilla prommenaden till skolbyggnaden.
Anna
.
onsdag 17 september 2008
Round n' round
Ikväll har jag börjat fundera på min framtid igen. Tankarna har varit på andra håll den senaste månaden, men anledningen till att jag är här är just framtiden. Jag vill att allt jag gör har en anknytning till the bigger picture, my bigger picture, som för tillfället visserligen är relativt oklar men ändå inte på något sätt oviktig.Jag vet inte exakt vad jag vill göra men jag ser ingen anledning till att inte skaffa mig de bästa förutsättningar jag möjligen kan och av den anledningen finner jag ingen nytta i att ta ett skitjobb bara för att. Det skulle inte ge mig något mer än lite pengar och möjligen en aning motivation till att satsa högre. Det fick jag nog av under mina somrar på Solectron, Ullfroté och sjukhuset, tack så mycket. Jag dör lite bara av tanken på att sluta mitt liv som undersköterska eller fabriksarbetare. De som arbetar med människor på sjukhus, ställning har ingen betydelse, är för övrigt värda en stor eloge, för mitt psyke skulle inte klara av att utsättas för allt de dagligen möter.
En tanke har tagit plats i min hjärnas centrala delar; Universitet. Efter att ha tittat runt en stund på internet på universitet utanför landets gränser verkar intagnings- och antagningsregler fortfarande helt oklara, jag förstår ingenting. Men när jag väl bestämmer mig ska det nog inte vara så krångligt att reda ut. http://www.topuniverseties.com/.
Jag planerar att åtminstone vara på basnivå med mina mandarinkunskaper innan jag lämnar Kina, då kommer jag även ha erhållit mitt TEFL certifikat vilket betyder att jag är berättigad till att arbeta som engelsklärare utomlands och även berättigad till högre lön än den lärarintern-rollen ger mig. Jag funderar därför på att söka jobb i Mexiko eller Argentina så småning om för att förbättra mina spanskakunskaper och få se en ny del av världen och förhoppningsvis kunna ägna dansen lite tid. Helst vill jag bli flytande i spanska och franska liksom i engelskan, men allt beror på hur mycket tid jag spenderar i respektive länder. Hur jag blev bra på engelska har jag ingen aning om.
Jag vill verkligen plugga ett tag i Stockholm, vilket jag skulle kunna göra från och med Januari 2010 ifall jag spenderar några månader i Latinamerika. Efter det känns Storbritannien som ett ställe där jag skulle kunna spendera 3 år av mitt liv åt studier. I det landet finns några av Europas bästa universitet och att plugga där skulle innebära att jag förbättrar min engelska på köpet.
Jag ska jobba hårt och jag ska bli rik. Sådeså.
Mitt huvud är i kaos på nytt. Bra. Återkommer när jag löst världsproblemen. Förhoppningsvis innan januari.
Jag träffade James vid tågstationen idag för vi skulle köpa biljetter till Shanghai, men det gick inte för det kan man tydligen bara göra på fredag. Tågbiljetter till Huangzhou som ligger cirka en och en halv timme från Shanghai fixar vi nog på plats. "Himlen har paradiset, jorden har Huangzhou", så sägs det.Vi drack blåbärs smoothies, shoppade en plattång till mig och drack kaffe och åt tonfisk mackor på ett café istället. Jag älskar att vara här, att ta mig runt själv, att fixa allt själv. Jag älskar självständigheten. Kineserna hade nog inte helt fel när de döpte sitt land till Mittens Rike för det känns verkligen att jag är i mitten av världen - allt är möjligt! ALLT!
Mitt liv är lyxigt. Jag är precis där jag vill vara.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)