Jag klarar vad som helst

.
Hej alla!

Laptopen jag har tillgang till ar gammal och sliten oh har inget svenkt tangentbord, darav den daliga stavningen. Dessutom var ja valdigt ivrig da jag skrev igar.

JAG AR BAST I VARLDEN OCH KLARAR PRECIS VAD SOM HELST.
Precis sa kanner jag faktiskt.

I och med mina dagar har som larare at Kinas engelsklarare har jag undervisat manniskor fran tva till sextio ar och allt, verkligen allt har gatt bra. Jag var valdigt osaker innan men det hela handlade om material och ovningar skulle racka till hellre an att jag skulle klara mig som larare. Jag ar mig sjalv och jag har roligt och jag vet att jag ar bra pa det har. Bra pa att ta plats i klassrummet, formedla, prata, forklara, engagera, fa dem att skratta.
Idag fick jag verkligen detta bekraftat da tre av lararna jag undervisar berattade att deras klasser verkligen tycker om mig och min lektioner! De gillar att jag ar annorlunda och de tycker jag sprider en harlig energi och skapar aktivitet i klassrummen. Dessutom sade de att de ser att jag har manga ideer och att de tycker om att lyssna pa mig.
HUR HAFTIGT AR INTE DET?!

Har kommer jag, outildad, relativt oerfaren, ung och svensk och spelar under rollen 'Kanadensisk Professor i engelsk undervisning med examen fran Nordamerika' och undervisar en massa manniskor som samtliga ar aldre an mig i deras eget yrke som de har utbildnig for. Nog for att jag inte far avsloja min riktiga identitet - det ar en kamp varje dag att forsoka manovrera bort personliga fragor. Jag vill ju att de ska fraga mig, vara nyfikna och ova sin engelska nar de verkligen har chansen. Men jag kan inte fejka min formaga att lara ut och formedla. Jag ar bra pa det har, pa riktigt.

MEN larare vill jag inte bli, jag vill mer, jag vill kunna paverka och skapa nya ideer pa en hogre niva an sa. Tank att tva dagar kan gora en sa stor skillnad for mig

Nu ska jag overvinna kylan i mitt badrum och ta en valbehovlig dusch. Imorgon ar min sista dag for pa kvallen kommer ordinarie larare - en femtioarig amerikan.
Jag vet inte var de hort de eftersom vi ine far avsloja nagot, men tva av mina studenter (eeeh, larare pa typ trettiofem) kom frm till mig efter lekionen idag oc fragade om det var ant att jag bara skulle stanna i tre dagar. Jag sade att jag inte visste.. kineiskt vis. De sade da att de ville ha kvar mig eftersom de tror jag har sa mycket mer att dela med mig av! Aaaaaaaaah, jag blev sa himla, himla glad!

Det ar dags att jag verkligen, utan att vara jag-har just-tagit-studenten-naiv, verkligen tror pa mig sjalv. Verkligheten vantar och detta ar en kansla som kan vara livsviktig att ta vara pa.

Woooohoooo!

Imorgon ar det julafton! Alltsa WHAT?! Tror forresten att jag ska skapa en e-mail address och ge till mina kinesiska lararstudenter..
.