.
Jag fick nyss ett meddelande på en liten papperslapp bestående av kineiska tecken. Tydligen var de sista en viktig rektors namn.
Efter att på knagglig engelska fått fram vad det mesta betydde kände jag mig som ett stort frågetecken. Jag ska från den 22 december till och med den 24 december träna engelsklärare på en förskola, någonstans. Jaha, men okej. Säger vem? Vem har ansvaret? Vilken tid? Vad ska jag lära ut? Var?
Inga detaljer, ingenting.
Alla mina assistenter började som vanligt föra vad som kändes som världens längsta diskussion på kinesiska. Great. Till slut visade sig att förskolan är Prince Island där Jakob och Helen arbetar och att det förmodligen är min organistation som har ansvaret.
Nästa fråga; Varför vill de ha mig? KK har hur mycket erfarenhet som helst och talar en hel del madarin så han vore det logiska valet. Och Helen och Jakob är ju där och har varit där sedan vi kom!
Jag undervisar inte förskoleklasser, med undantag för den gången då jag hade två åringarna då KK inte kunde infinna sig. Och det kändes förresten som en show off för föräldrarna som mest var förundrade över mitt blonda hår och hur vacker, piao liang, jag var. Allt handlar om prestige.. as long as it looks good.
Jag skrev en lapp med frågor - frågor om saker jag borde fått svar på genom meddelandet. Förhoppningsvis kan jag få lite klarhet men förmodligen kommer de inte hända då kineser tenderar att svara med en massa nonsens. Korta, koncisa svar existerar inte.
Jag kommer aldrig förstå hur kinesers hjärnor fungerar.
Men okej, jag känner mig lite stolt ändå.
.
torsdag 11 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
du är som vanligt duktigare än du tycks tro
Skicka en kommentar