Anna, 20 ar fran Sverige, lar engelsklarare hur de ska lar ut engelska

.
Efter en lang franvaro tar jag nu upp mitt rapporterande. Igar kvall var jag saker pa att jag befann mig in the middle of nowhere, men nu vet jag att jag befinner mig i utkanten av mitt hemdistrikt Fangshan.

I onsdags var det helmysigt for jag och James traffades for en Starbucks vid Yonganli for at senare ta oss till Dongzhimen for annu en fika. I torsdags gjorde jag och Helen en tur i Fangshan centrum och senare kom prinsen. Torsdag och fredag agnade ag at att ha julpyssel med mina barn och forbereda infor nuvarande vecka.
Pa fredag eftermiddag akte vi ut till Prince Island Kindergarten for att se deras julshow- sa sjukt bra! Pa kvallen hade TTC julfest med supergod mat men jag akte hem ganska tidigt, James vantade hemma. Lordag blev en lugn dag och pa kvallen akte vi med line 10 och motte Jakob med flickvan pa hennes hotell for att ata middag. Efter att ha spenderat en hel del tid med boken Eat, Pray, Love hade jag ost cravings och fick detta tillfredstallt med ugnsbakad kalv med dubbla ostlager!
Sondag var ocksa lugn fram till klockan fyra da jag blev upp plockad av en Susan, en kvinna fran nagot kanadensiskt utbildningforetag som KK hade plocat ut mig till att arbeta for under tre dagar.
Nu sitter jag har som en av tre larare - det ar jag, KK ch en Anna fran Sibirien i Ryssland. Det ar sjukt.

Igar kvall blev vi tagna till en middag med en man de kallade Number 1 - big cheese inom typ utbildningsnamnden - inte helt klart, och nagra andra viktiga manniskor. Det var trevligt och superkinesiskt och otroligt mycket alkohol. Jag har tur som kvinna men i Kina ar man bara en riktig man om man kan dricka mycket och ta hand om kvinnorna.
Senare blev vi tagna ut i morkret med bil till vara bostader. Jag ar ersattare for en annan larare under de tre forsta dagarna sa jag ska inte stanna, men det som vi nu paborjat ar manad av traning for Fangshans engelsklarare.
Mitt rum ar splitternytt - eller ja, sa sa de i alla fall. Det ar alltid sa, allt ar nytt oavsett hur gammalt detar och hur daligt det fungerar. Det var svinkallt igar kvall och elen stangdes av och satte igang om vartannat hela natten.
Lektionsplanerna ar redan gjorda men det ar mycket planering att gora individuellt anda sa jag fick inte sa mycket somn i natt.
Imorse klockan sju gik jag upp for frukost, nar jag kom in i matsalen luktade det som i Haerbin - det vill saga inte sa gott. Men vi blir positivt sarbehandlade har sa var frukost var inte sa tokig. Klockan ni hade vi oppningceremoni med Number 1. Lararna satt pa sma pallar ndanfor var fint dekorerade scen da i tagde in till en pampiga musiken. Sedan holl alla viktiga manniskor tal ilket aven innefattade mig, sist ut var Number 1 so deklarrade att vi, alla tre, ar kanadesiska engelska experter och utbildade i nordamerika. Saledes innebar detta att jag ar en stor logn, jag hoppas det kommer halla i tre dagar!

Sa lange det ser bra ut...

Dar satt han, Number 1, pa sin hoga stol langt ovanfor de sma lararna pa sina pallar och dar kunde han i princip saga vad som helst. Man sageratt kineser kan vara otroligt rakt fram och arliga men arlighet ar nog den mest sallsynta egenskapen i det ar landet.
Folk bara tror pa det de hor fran vem som helst som star over dem eller har nagon slags maktposition. Man far aldrig ett rakt svar utan kineser gar alltid runt saker tills man forstar att det inte finns nagon som helst substans i vad de sager.
Dessutom lovar de alltd saker, skriver kontrakt och grejor, men man ska aldrig tro nagot innan man faktiskt far se det med egna ogon, sa ar det.
Det ar svart att forsta och jag kommer aldrig kunna forlika mig med deras satt att tanka.

Mina lekitioner idag gick forresten bra och jag tycker det ar roligt och spannande att kunna formedla min bild och mina asikter.Det ar lite som en show att vara larare och det ar ratt skoj. Men, detta ar alltsa engelsklarare. De gillar att mumla fram sina svar men knappt nagon vagar svara tydligt, det kanns som om de har otroligt lite tro till sig sjalva och vilket kvaver personligheter. De har maniskorna ar allt fran 25 till 55 ar men det kanns som att ha att gora med 14 aringar. De ar fantatiska nar de kommertill grammatik och skrift, men uttal och spontanitet ar inte alls pa den niva de borde vara.

Imorgon ska v prata om olikheter mellan brittisk och amerikansk engelska. Det kan bli intressant.

Ryska Anna fyller ar idag sa vi ska u och ata, tror jag, om de slapper ut oss..

Fantastiska frustrerande Kina.
Vem ar du?
.