Jag vet inte hur jag lyckades men jag är glad igen, hela jag, rakt igenom. Det är en känsla på insidan som plötsligt kommit tillbaka och det är så härligt.
Kanske är det för att jag ser ett slut på lektionsplaneringen som är psykiskt utmattande och för att jag ser att jag, även om jag haft en dålig period, ändå klarar mig utan allt det som jag är van att ha nära, både när det kommer till människor, livsstil och konkreta ting.
Det känns som att framtida förändringar och situationer känns genomförbara trots att allt kommer att vara annorlunda. Vad jag vant mig vid här, mitt liv här, har ett slut då nya erfarenheter väntar inom en relativ snar framtid.
Att ha nära vänner samlade på ett ställe är långt från självklart och det faktum att mina föräldrar planerar att byta hemstad känns som en omvälvande nystart, liksom att jag själv kommer börja på ett nytt kapitel som universitetsstuderande.
Vanligtvis behöver man en tid för att få perspektiv på saker och ting, för att verkligen kunna se vad en upplevelse givit. Men redan nu vet jag att min syn på på mitt eget liv och vad som är viktigt har förändrats. Man tror man vet allt, men så...
Vem vet vad som väntar? Allt man kan göra är att försöka se det bästa i alla situationer och aldrig sluta hoppas och tro. Resten får tiden utvisa.
1 kommentar:
Va ,
ha du klippt dig igen !?
Skicka en kommentar