Måndagar är den dag jag tycker minst om. James åker hem till sig, jag börjar tidigt och så blir jag plågsamt medveten om att jag har en hel vecka framför mig av lektioner. Jag försöker dra ut på aktiviteterna så länge som möjligt och känner mig rätt dålig eftersom jag inte är så engagerad som en riktig lärare med all säkerhet skulle ha varit. Men seriöst, jag orkar inte bry mig.
Orka göra en power point lektion som jag använder en enda gång. Hade jag haft olika klasser varje dag hade det liksom gått superbra för då hade jag kunnat använda samma grej för alla men nu har jag samma klasser hela tiden och måste hela tiden komma på nytt. Nytt, nytt, nytt. Läraryrket är ett skitjobb. Man ska få barnen engagerade, tysta, de ska lyssna, lära sig, jobba, göra det man vill att de ska göra - och det är bara i klassrummet. Utöver det måste man fantisera ihop roliga aktiviteter att fylla alla de där 40 lektionsminuterna med. Eller ja, 40 gånger 12 minuter med nya grejor hela tiden. Få fram material och och se till att man vet vad man gjort under alla andra 57 miljarder minuter så att man inte gör samma grej igen. Jag vill typ kollapsa 272 gånger i veckan. Jag kanske har roligt 1/10 av tiden.
Jag älskar barn, de gör att jag håller ut men jag önskar att jag bara kunda vara en rolig person i deras vardag, inte häxan som måste lära dem saker. Jag har haft många givande stunder men jag skulle aldrig vilja göra detta en längre tid.
Jag har bara en dryg månad kvar av arbete, sedan är jag fri och har mitt TEFL certifikat. Mot framtiden, tadadadadadaaaaa!
Service yrken, monotona göranden, arbeten med barn. Jag har inte så mycket tålamod eller nog med engagemang för att kunna hålla ut i någon av de nämnda situationerna. Nu är det klargjort.
Det blev inget The Great Wall besök i söndags eftersom det var så otroligt mulet på söndagsmorgonen att utsikten inte hade varit värt mödan. Vi tog en sväng till Temple of Heaven istället, kom hem relativt tidigt och kokade dumplings. Ska man besöka tempel här så är Temple of Heaven det overlägset bästa tycker jag för även om det finns otroligt många vackra så är det lite som att allt flyter ihop till slut, lite same same. AAH! Vi vår och tittade på konserverade Chairman Mao i lördags! Det var kanske något av det häftigaste jag gjort här! Allt gick snabbt, först kom vi in i en sal med en gigantisk vit staty av mannen himself för att vidareslussas till rummet med glasburen där han ligger så fullproppad av kemikalier att han påminner om en sådan där IKEA lampa med matt yta. Hans ansikte lyser oranget där han ligger under den röda filten. Sjukt häftig känsla - lite som att gå in i en stor, betydelsefull katedral. Men så är han lite som en gud för sitt folk också.
Inget gym för mig idag, mina skor har gett mig en blåsa på lilltån. Jag haltar och ser allmänt efterbliven ut. Nu ska jag halta mig ner till HuaGuan och köpa mat.
Det första av de följande fotona är från förra helgen då James var out of town. Vi var på the Kro's Nest (IGEN) för deras pizza är oslagbar och sedan gick vi ut. Daniel och Al Green (hehe, eller Albert) är våra kineskompisar. De är otroligt härliga människor, men att bli nära vän med människor som har så annorlunda mentalitet är nog näst intill en omöjlighet. Det är roligt och utvecklande att umgås med människor som på många sätt är så olik en själv samtidigt som det bland kan kännas rätt ansträngande.
Andra bilden är från Temple of Heaven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar