Wo ai Rei Dian

.
Min hemtelefon ar dod igen och saledes aven mitt internet. Det pagar fortfarande byggarbete i mitt hus och jag ar STORT, SJUKT, ACKLIGT trott pa att alltid hora borrande, hamrande och oljud. Det ar deras fel att inget fungerar.

Jag sitter pa kontoret och ska snart ga och ordna lite lunch. Solen skiner men arligt talat, jag ar ratt trott pa Kina nu. Fast det ar nog bara annu en overgangsperiod. Det ar bara det att det liksom inte finns nagot tempo har och min kalender ar allt annat an fulltecknad. Det ar typ omojligt att kanna sig frasch for det ar omojligt att hitta produkter och gym och snygga klader. Kineser ar omoderna och ociviliserade. Och nastan alla barns tander ar brungula, det gor mig ledsen.
Om en vecka eller sa kommer jag nog ater igen kanna att detta ar en givande och spannande period i mitt liv. Tills dess ar det bara till att halla ut helt enkelt.

I helgen var vi till IKEA och till Sommarpalatset. Kottbullarna pa IKEA var lite av en besvikelse. Tank skolmatsal sa forstar ni, de var inte bruna och krispiga, mer kokta och graa. MEN nu har jag sill och en massa knackebrod. Och ost! James alskar hjortronsylt och ar for ovrigt valdigt skicklig da det kommer till den svenska grammatiken!

Sommarpalatset, tyckte vi allihopa, var som de flesta sevardheter. Overexponerat. Miljoner manniskor, inga forklaringar till nagonting, forsaljning av diverse skrap overallt men anda i grund och botten en otroligt historiskt vacker plats. Det ar bara det att man blir lite tom nar det kanns som att inget har nagot vidare djup.

Okej, lunch.

PS. Gossip Girl i Ostersund?
.