Äntligen värme!

.
Jag sitter i ett hostelrum i Haikou, Hainan Island och håller på att förbereda mig för den första av två nätter jag kommer spendera här. Det är trevligt i Haikou men den riktiga värmen och semesterkänslan hoppas jag hitta på öns södra del, Sanya. Där kommer jag befinna mig till den tolfte februari då jag och Helen kommer jobba oss tillbaka upp till Guangzhou där jag tar ett anslutningståg till Hong Kong där jag kommer spendera min sista natt här i öst innan jag flyger hem den femtonde februari!

Sedan jag slutade arbeta har jag flugit runt en del. Från Beijing till Shanghai till Qingdao till Nanjing och Suzhou för att ta mig tillbaka till Beijing och kunna ta tåget till Hong Kong där vi spenderade fyra nätter i Tsim Sha Tsui innan vi tog tåget tillbaka in i Kina för att vinka av James. Nu är han i Bristol, i en helt annan värld, medan jag är kvar i landet med hål i golvet toaletterna. Jag längtar till västvärlden så otroligt mycket - Hong Kong, upplevde jag, är trots sin proximiditet till Kina en helt annan värld. Där ser man alla nationaliteter på gatorna, man kör bil på vänster sida och man måste använda säkerhetsbältet (i Kina är ofta säkerhetsbältena spårlöst försvunna) och man säger ursäkta då man råkar gå in i någon.

Jag är klar med Kina för denna gång och ser fram emot att skriva en uttömmande sammanfattning om min tid här till Rausingstipendiets jury.

Annars är jag glad över att vara i värmen och ser fram emot att någon gång i framtiden kunna komma tillbaka för att lägga all fokus och energi på att lära mig kinesiska. Dessutom ser jag fram emot att börja plugga i höst!

Jag saknar James redan och gårdagskvällen var jobbig, men så tänker jag på våra framtidsplaner och känner mig bara super glad! Ingenting är omöjligt! Om mindre än en månad är jag i Bristol!!
.

Det forsta motet

.
Now we're in Qingdao which...
Okej, det ar sa har det ar, ofta vet jag inte vilket sprak jag pratar och min hjarna valjer helt random. Till exempel ar jag ofta overtygad under nagon sekund att svenska ar James modersmal... Anyhooo, jag glomde varldens viktigaste handelse igar;

James Joyce har traffat mina foraldrar!

Detta hande precis efter att vi kommit tillbaka fran Urumqi. Mina foraldrar var i Beijing en svang for att sedan aka runt lite i landet. Vi hann traffas tva kvallar. Den forsta at vi middag och den andra blev det middag och en Martial Arts Show som var GRYM. Eftersom James ar en sadan fantastisk man var det sjalvklart inget tvivel om att motet skulle ga utmarkt. Det ar ju stort, det dar med att traffa foraldrar, sarskilt da ingen annan riktigt har traffat mina under dessa speciella forhallanden.
Foton kommer senare forresten, jag har haft fullt upp de senaste veckorna och darfor inte varit sarskilt flitig.

Love.
.

Shanghai, baby! AGAIN!

Jag har inte skrivit pa en evighet men jag tankte ta en sammanfattning nu nar jag har lite tid over efter att ha aterkommit till hostellet i Shanghai pa grund av ett missat flyg eftersom staden har hela tva flygplatser med nationella avgangar.

Julafton var super lugn, jag kom hem fran Teacher Training centret och vi at Peking anka och somnade tidigt. Jul firade vi den 25 istallet da britterna helt enkelt var fler an skaninaverna. Juldagen var superbra och firades i min lagenhet! James hade slutat jobba och flyttade helt enkelt in WIIIIIIIIEE! Jag jobbade lite och vi firade nyar med pizza och bodde pa ett hostel, det blev lugnt for jag och min man flog till Urumqi i Xinjiang provinsen dagen efter dar befolkningen delvis ar muslimer och saledes inte alls ser sarskilt kinesiska ut. Det var kallt och snoigt och vi upplevde en sjo pa ett berg som var 5000 meter hogt. HUR BRA SOM HELST!

Sedan jobbade jag lite till men slutade efter att ha rattat terminsproven och da akte vi till Hoh Hot i Inre Mongoliet - som ar en del av Kina och spenderade nagra natter. Man tror att det ar underutvecklat och bilden man har ar den av mongoler som lever pa de oppna slatterna, men NEJ det ar helt fel. Hela den grejen ar vad som bar turistnaringen men Hoh Hot som ar provinshuvudstaden ar hur utvecklat som helst med hoga hus och de obligatoriska McDonalds och KFC restaurangerna. Det var en CHOCK!

Sedan blev det till att lamna Bei Lu Yuan for alltid utan nagra storre sorger for att lamna av allt hos James och ta flyget till Shanghai! Woohoo! Nar vi kom till hostellet hande det sjuka; en massa manniskor fran TTC - lararprogrammet, var har!! Vi betsamde oss for att skippa Hangzhou och hanga kvar i Shanghai och tankte ta flyget i kvall men missade det och bokade om det till imorgon bitti. Det ar sa himla bra, missar man flyget behover man inte betala for nya biljetter utan man tar bara ett senare flyg.
I alla fall, om allt gar vagen nu sa ar vi i Qingdao imorgon. Darifran kommer olen Tsingtao!

Jag blir mer och mer medveten om James hemresa den trettionde, det kanns inte alls skoj. Men nya utmaningar - det ar sa man maste se det tror jag.

Han ar bast i varlden, min man!